Möjligheten för domstol att förordna medlare i mål om vårdnad, boendeoch umgänge infördes genom 2006 års vårdnadsreform. Syftet med reformen var att ge föräldrar ytterligare förutsättningar att enas i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Fokus i mål om vårdnad, boende och umgänge är barnets bästa. En allmän utgångspunkt är att det är bäst för barnen om föräldrarna kommer överens och då är också förutsättningarna för att en sådan överenskommelse ska hålla på sikt större.

I många mål om vårdnad, boende och umgänge av gemensamma barn är konflikten mellan föräldrarna mycket hög. Konflikten trappas ofta upp i samband med att den ena föräldern väljer att stämma den andra. En vårdnadsprocess kan ofta medföra att konflikten intensifieras då parterna inte sällan framhåller negativa sidor hos varandra.

Domstolen har enligt 42 kap 17§ 1 st rättegångsbalken en skyldighet att verka för en samförståndslösning om det inte är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt. I första hand ska domstolen verka för att föräldrarna själva når en samförståndslösning. Om inte domstolen lyckas och det finns anledning att anta att föräldrarna kan nå en samförståndslösning, kan domstolen uppdra åt en medlare att utanför domstolen försöka hjälpa föräldrarna att nå en överenskommelse. För de fall att domstolen förordnar en medlare bekostar domstolen detta uppdrag. En medlare har inget eget intresse i saken utan verkar opartisk och neutral. Domstolen kan i vissa fall lämna anvisningar till medlaren om hur uppdraget ska utföras. Medlaren har dock stor frihet att anpassa medlingen efter de individuella förutsättningarna i varje enskilt fall.

Medlaren har till uppdrag att verka för en överenskommelse som är till barnets bästa. Medlaren träffar föräldrarna för ett första enskilt samtal. Föräldrarna får därefter samtala med varandra under ledning av medlaren. Medlaren kan under medlingen hålla enskilda barnsamtal med barnet när föräldrarna godkänner detta och det är lämpligt.

Målet med medlingen är att få parterna att nå en överenskommelse. En domare kan endast meddela ett domslut rörande vårdnad, boende, umgänge och underhållsbidrag. En medlare kan hjälpa föräldrarna att kommer överens även i andra frågor såsom kläder, fördelning av kostnader, hur kommunikation mellan föräldrarna ska se ut osv. Dessa frågor kan ofta vara de mest konfliktfulla. Sådana frågor regleras dock inte i en dom, utan som en skriftlig överenskommelse som inte är verkställbar.

Vinsterna för föräldrarna är att de dels enas i frågor som rör barnet, dels att de kan förbättra sin förmåga att samarbeta i frågor kring barnet. Att föräldrarna själva ges möjlighet att komma överens är positivt då samförståndslösningar ofta leder till hållbara lösningar. Om föräldrarna når en samförståndslösning kan överenskommelsen stadfästas genom dom.

Alla parter tjänar på att tvisten löses så snabbt och effektivt som möjligt, inte minst barnen. Vår uppfattning är därför att medlare bör utses i ett så tidigt skede som möjligt. Detta då förutsättningarna för att nå en överenskommelse är bättre om konflikten ännu inte hunnit intensifieras. Det är positivt att föräldrarna ges en känsla av att de är dem själva som löst konflikten. Det är även positivt för barnen att se sina föräldrar samarbeta i frågor som rör dem själva. Medlare kan anlitas av såväl domstol som privat. Att anlita en medlare privat i samband med en separation kan vara ett effektivt sätt att undvika framtida konflikter.