Varför behöver jag ett spanskt testamente?

Det finns flera viktiga skäl varför det är tillrådligt att upprätta ett spanskt testamente rörande tillgångar i Spanien, även om dessa omfattas sedan tidigare av ett universellt testamente upprättat i hemlandet. Det viktigaste skälet är att ett spanskt testamente garanterar att arvskiftet genomförs i enlighet med upprättat testamente samt att det inte uppstår några missförstånd kring testators vilja.

Ett spanskt testamente undertecknas inför en spansk notarie, som därefter förvarar originalhandlingen samt ser till att den registreras i det centrala testamentsregistret i Madrid. När ett arvskifte väl ska genomföras är det ett obligatoriskt steg i processen att ansöka om ett intyg från testamentsregistret, och finns det då ett testamente registrerat så inhämtas en kopia av detsamma. Detta garanterar att oavsett vem som handlägger arvskiftet, i vilken del av landet arbetet utförs eller hur många år efter testamentets utfärdande som arvskiftet genomförs, så kommer alltid testamentet fram och beaktas i processen. En motsvarighet till detta system existerar inte i alla länder, och till exempel i Sverige kan ett giltigt testamente förvaras hos allt från advokatbyråer och specialiserade förvaringstjänster till byrålådan hemma hos testator själv. Avsaknaden av ett centraliserat system som garanterar att ett testamente kommer fram under en boutredning medför av förklarliga skäl ett visst mått av osäkerhet, och det spanska systemet är därför en trygghet för testator.

Vidare innebär upprättandet av ett spanskt testamente en garanti för att testators vilja inte misstolkas när arvskiftet genomförs. Eftersom testamentet upprättas på spanska som originalspråk, med hjälp av en spansktalande jurist, och undertecknas inför en spansk notarie, säkerställer detta att handlingen är utformad på ett vis som ger ett troget uttryck för testators vilja, mot bakgrund av att den ska läsas och tolkas av de spanska myndigheter som verkställer dess förordnanden. Som konstaterat ovan är ett utländskt testamente fullt giltigt enligt spansk rätt, men problemet ligger ofta i tolkningen av dess innehåll. Först och främst måste den utländska originalhandlingen översättas till spanska av en auktoriserad översättare, som av naturliga skäl inte har tillgång till testator själv för att säkerställa att dennes översättning av innehållet i originalhandlingen utgör en trogen tolkning av testators vilja. Därefter tillkommer eventuella skillnader mellan det spanska rättssystemet och det utländska, vilket medför att även om översättningen i sig ger uttryck för testators vilja, kan det hända att den hade behövt utformas på ett annorlunda vis för att få samma effekt i praktiken i Spanien. Testamenten kan utformas på många olika vis, och något som är underförstått eller självklart i ett land kanske hade behövt skrivas ut i klartext i Spanien. Rättsutredningar om utländsk rätt kan i bästa fall medföra mycket långa handläggningstider för arvskiftet, och i värsta fall både bli kostsamma och felaktiga beroende på ansvarig handläggares kännedom om det utländska rättssystemet. Riskerna för detta ökar ju mer komplicerade testators familjeförhållanden ser ut.

En annan viktig aspekt att ha i åtanke är valet av lag som ska styra själva arvskiftet, vilket man har möjlighet att förordna om i sitt testamente. Arvsfördelningen enligt lag kan skilja sig kraftigt mellan länder, och det kan finnas olika tvingande regler som föreskriver att vissa delar av arvet ska gå till olika familjemedlemmar (oftast bröstarvingar och äkta makar) eller lämna det fritt till testator att fördela som denne önskar. Många påbörjar sitt liv i Spanien med att införskaffa en semesterbostad att vistas i sporadiskt, men det är inte ovanligt att senare i livet gradvis flytta ner mer eller mindre permanent. För de som inte har skrivit något testamente tidigare kan det då komma som en överraskning att den lag som tillämpas på arvet enligt den Europeiska Arvsförordningen är lagen i den avlidnes hemvistland, och inte lagen i medborgarskapslandet. Arvet efter en svensk som på ålderns höst flyttat ned till Spanien och inte har skrivit något testamente ska därmed i sin helhet, både i Spanien liksom i Sverige och alla övriga länder, fördelas enligt spansk arvsrätt. Detta kan i sin tur leda till att arvet ska fördelas på ett vis som inte förutsetts av den avlidne eller dennes familjemedlemmar. Genom ett spanskt testamente kan det dock förordnas om att tillämpa lagen i testators medborgarskapsland, något som fortsätter gälla inklusive om denne sedermera skulle byta medborgarskapsland i framtiden.

Viktigt att notera är att ett testamente utgör testators ”sista vilja”, och det innebär bokstavligen att det som senast utfärdats gäller, varigenom alla tidigare förordnanden återkallas. Utfärdandet av ett spanskt testamente när det redan existerar ett utländskt genomförs oftast på det viset att det spanska testamentet begränsas till att enbart omfatta den egendom som befinner sig i Spanien, och därmed fungera som ett komplement till det redan existerande testamentet genom att enbart skriva över dess verkan beträffande det spanska territoriet. Det gäller dock att vara försiktig vid utfärdandet av ett nytt testamente i hemlandet, eftersom en uppdatering av detsamma med generella ordalag på samma sätt skulle medföra ett återkallande av det spanska. Det är i sådana fall viktigt att inkludera en notis i testamentet om att spansk egendom regleras i separat testamente.

Hur genomförs ett spanskt arvskifte?

När en person som har gått bort innehar tillgångar i Spanien (det kan röra sig om allt från fastigheter till lös egendom som bilar och båtar, eller bankkonton och värdepapper m.m.) måste det upprättas ett spanskt arvskifte för att kunna skifta kvarlåtenskapen. Till skillnad från exempelvis Sverige är ett dödsbo ingen juridisk person i Spanien, så eventuella fastigheter och andra tillgångar kan inte avyttras innan dess att de registrerats i arvingarnas namn.

För en utländsk medborgare med tillgångar i Spanien finns det två scenarier, beroende på om denne hade hemvist i Spanien eller ej. Hade personen hemvist i Spanien utfärdas ett dödsfallsintyg i Spanien, men hade personen hemvist utanför Spanien måste dödsfallsintyg utfärdas i personens hemvistland och därefter legaliseras och översättas till spanska. Normalt sett handläggs arvskiftet av en jurist, som inhämtar fullmakt från respektive arvinge för att kunna disponera och fördela samtliga den avlidnes tillgångar mellan arvingarna. Dokumentation inhämtas om eventuella fastigheter, bankkonton och andra tillgångar på dödsdagen, inklusive det ovannämnda intyget från det spanska testamentsregistret, och när allting är sammanställt undertecknas en arvskifteshandling inför en spansk notarie. Innehåller arvskiftet fastigheter kan dessa därefter omregistreras i arvingarnas namn genom inlämning av den notariserade handlingen till fastighetsregistret.

Vad gäller rörande arvsskatt i Spanien?

Även om man som tidigare nämnts genom testamente kan välja vilken lag som ska tillämpas på arvet så gäller detta givetvis endast reglerna för själva fördelningen av arvet, och påverkar inte skattemässiga bestämmelser och övrig lag. Det är därför viktigt att ha i åtanke att det i Spanien till skillnad från till exempel i Sverige existerar en arvs- och gåvoskatt. Lagen kring detta och dess skattesatser skiljer sig från region till region. I Andalusien, där Marbella och Costa del Sol är beläget, tillämpas en progressiv skattetabell med stigande procentsatser baserat på storleken på kvarlåtenskapen. Dock existerar ett betydande fribelopp som är skattefritt vid arv mellan närstående (makar, barn och barnbarn samt föräldrar och mor/farföräldrar), vilket appliceras i sin helhet per arvinge. Eftersom skattesatserna kontinuerligt uppdateras är det alltid tillrådligt att anlita en advokat som är specialist på den typen av frågor.

Vid ett arvskifte i Spanien måste alltid en arvskattedeklaration upprättas och presenteras till skatteverket i Madrid. Detta gäller även i de fall en närstående enligt ovan ärver en summa som inte överstiger fribeloppet, och arvet i sig därmed är skattefritt.