Förskott på arv och det förstärkta laglottsskyddet.

Att dödsfall leder till arvstvister är tyvärr vanligt både i Sverige och utomlands. Svensk arvsrätt är uppbyggd på så sätt att barnen till den avlidne, bröstarvingarna, delar lika på kvarlåtenskapen genom så kallade arvslotter. Detta innebär att två barn får hälften vardera och tre barn en tredjedel vardera om inte annat har förordnats genom testamente. Om en bröstarvinge redan skulle vara avliden träder dennes barn in i dess ställe och delar lika på dennes arvslott.

Laglotten i sin tur är hälften av arvslotten, två barn har därför rätt till en fjärdedel vardera i laglott. Just laglotten är skyddad även om det i testamentet är förordnat om att kvarlåtenskapen ska gå till någon annan. Under vissa förutsättningar är laglotten dessutom skyddad i förhållande till gåvor som givits under livstiden och det här är grunden till många av de arvstvister som uppstår. Jag tänkte därför genom det här inlägget försöka ge en överblick i vad regleringen kring gåvor under livstiden innebär i förhållande till dödsboet och dödsbodelägarna.

Den avlidne kan genom att ge bort delar av sin egendom under livstiden minska värdet av kvarlåtenskapen. Gåvan eller gåvorna minskar då bröstarvingarnas arvslotter, i vissa fall på så sätt att en eller flera av bröstarvingarna får betydligt mindre del av kvarlåtenskapen än övriga. Det finns flera skyddsbestämmelser i Ärvdabalken (SFS 1958:637, nedan förkortad ÄB) på grund av snedfördelningen som kan uppstå och avsaknaden av ett arv som bröstarvingen kan ha förväntat sig.

I första hand finns skyddet gällande förskott på arv som regleras i 6 kap. ÄB. Presumtionen enligt 6 kap. 1 § ÄB är att de gåvor som den avlidne givit till sina bröstarvingar under livstiden anses vara förskott på arv. Gåvan i fråga ska därför enligt huvudregeln avräknas bröstarvingens andel till det värde som gåvan hade vid mottagandet. Den här bestämmelsen innebär alltså att hela värdet återgår och att andelarna beräknas som om gåvan fortfarande ägdes av den avlidne, men med undantag för den värdeuppgång som kan ha skett sedan mottagandet sedan mottagandet.

När det gäller gåvor som givits till annan än bröstarvinge är presumtionen den motsatta, dessa räknas som huvudregel inte som förskott på arv. Givaren kan dock förordna om att gåvan är ett förskott, exempelvis genom ett gåvobrev, och på det här sättet bryts presumtionen. På samma sätt kan givaren förordna om att gåvan inte ska vara förskott på arv när gåvan ges till en bröstarvinge, vilket innebär att 6 kap. ÄB inte blir tillämpligt.

Den här situationen leder till nästa skyddsbestämmelse, nämligen det förstärka laglottskyddet som regleras i 7 kap. 4 § ÄB. Till den del som gåvan har inkräktat på bröstarvinges laglott ska den fortfarande återgå, även om det inte har rört sig om ett förskott på arv och även om den givits till annan än bröstarvinge.

Det finns dock vissa begränsningar också gällande det förstärkta laglottsskyddet, alla gåvor återgår inte per automatik till dödsboet. Det krävs enligt bestämmelsen att det kan visas att gåvan är att likställa med testamente, antingen genom omständigheterna i övrigt eller genom villkoren för gåvan. Det förstärka laglottsskyddet är till för de gåvor som givits för dödsfalls skull, vilket många gånger kan vara svårt att visa i efterhand.

Skillnaderna mellan bestämmelserna om förskott på arv och det förstärkta laglottsskyddet är flera och skyddsreglerna kan i många fall komplettera varandra.

Förskott på arv innebär att gåvans värde i sin helhet ska återgå till dödsboet medan det förstärkta laglottsskyddet bara tar sikte på den del som inkräktar på värdet av laglotterna. Vidare kan bestämmelserna om förskott på arv tillämpas även i de fall där gåvan inte egentligen har givits för dödsfalls skull medan det förstärkta laglottsskyddet bara kan tillämpas när gåvan är att jämställa med testamente. Ännu en skillnad finns i beräkningen av värdet på gåvan, gåva som ges som förskott på arv avräknas till värdet vid mottagandet medan värdet beräknas vid dödsfallet gällande det förstärkta laglottsskyddet.

I första hand är det ofta bestämmelserna i 6 kap. ÄB som används vid gåvor till bröstarvingar, men när dessa bestämmelser inte är tillämpliga kan fortfarande det förstärka laglottsskyddet vara en möjlighet för de efterlevande bröstarvingarna. Det är svårt för efterlevande att pussla ihop och veta vad den avlidne verkligen hade velat, särskilt när de kan ha uppfattat viljan på olika sätt. Att förordna om kvarlåtenskapen medan man lever genom handlingar såsom gåvobrev och testamente kan därför förenkla oerhört för de efterlevande och förhoppningsvis medföra att någon tvist aldrig uppstår.

Slutligen vill jag kort nämna att flera av grunderna jag tar upp i det här inlägget måste prövas av tingsrätt och då måste talan väckas inom viss tid, vilket är viktigt för efterlevande att känna till i de fall då en tvist ändå uppstår.