Narkotikabrott

Många ärenden börjar med en kontroll på gatan, i en bil eller på en fest. Andra börjar med en husrannsakan, ett gripande på bar gärning eller en kallelse till förhör långt efteråt, till exempel när polisen har hittat uppgifter om dig i en annan utredning. Kommer du inte till ett förhör du har kallats till kan du hämtas dit av polisen.

Kroppsvisitation, kroppsbesiktning och husrannsakan kräver att brottet kan ge fängelse. Det gäller alla grader av narkotikabrott, även ringa narkotikabrott, eftersom fängelse ingår i straffskalan. Ett tvångsmedel får bara användas om skälen för det väger tyngre än intrånget för dig.

När du hörs som misstänkt ska du få veta vad du är misstänkt för. Du har rätt att ha en försvarare närvarande vid förhöret, och du kan begära det innan förhöret börjar. När du har rätt till en offentlig försvarare beskrivs i avsnitt 7.

Du är inte skyldig att svara på frågor eller att hjälpa till att bevisa att du har begått ett brott. Polisen får inte använda hot, löften, osanna uppgifter eller andra otillbörliga metoder för att få dig att erkänna, och du har rätt till mat och vila.

Förhöret dokumenteras, i regel med ljud och bild. Det du säger följer med ärendet och kan användas som bevis. Skrivs det du säger ner ska du i regel få granska uppteckningen, och du har rätt att invända mot innehållet. Eftersom uppgifterna följer med hela vägen är det en fördel att ha talat med en försvarare innan du svarar på frågor.

Är du inte anhållen eller häktad behöver du inte stanna kvar för förhör längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt för utredningen kan tiden förlängas med ytterligare sex timmar.

En polis får i brådskande fall gripa dig om det finns skäl att anhålla dig. Du ska då få besked om vad du är misstänkt för och varför du är frihetsberövad. Du ska förhöras så snart som möjligt, och därefter beslutar åklagaren om du ska anhållas. Anhålls du inte ska du släppas direkt.

Om det kan bli häktning beror på vad du är misstänkt för.

Utredningen kallas förundersökning och leds av polisen eller en åklagare. Den ska vara objektiv, vilket betyder att den också ska söka efter sådant som talar till din fördel, och den ska bedrivas så snabbt som omständigheterna tillåter.

Beslag och prov kan behöva analyseras, och innehållet i telefoner kan gås igenom. Det kan göra att det dröjer innan du hör något.

När du har fått veta vad du är misstänkt för har du och din försvarare rätt att ta del av det som kommer fram under utredningen, men bara i den mån det kan ske utan att utredningen skadas. Uppgifter kan därför hållas inne tills utredningen är klar. Ni kan också begära att polisen håller ett förhör eller gör annan utredning.

När utredningen är klar har ni rätt att ta del av det som har kommit fram och att begära kompletteringar innan åklagaren beslutar om åtal. Även då kan vissa uppgifter omfattas av sekretess. Hur ärendet kan sluta beskrivs i avsnitt 3.

Utredningen ska läggas ned om det inte längre finns skäl att fortsätta den, till exempel om misstanken inte går att styrka. Även när utredningen har slutförts kan åklagaren besluta att inte väcka åtal.

Åklagaren kan i vissa fall avstå från att åtala trots att brottet är utrett, så kallad åtalsunderlåtelse. Vid narkotikabrott är det ovanligt. Enligt Riksåklagarens riktlinjer bör åtalsunderlåtelse inte användas vid narkotikabrott bara för att påföljden antas bli böter. Det kan däremot bli aktuellt om du samtidigt lagförs för andra brott och narkotikabrottet inte skulle påverka straffet.

Åtalsunderlåtelse är inte samma sak som att utredningen läggs ned eller att åtal inte väcks. Beslutet innebär att åklagaren konstaterar att du har begått brottet, och det förutsätter normalt att du har erkänt. Det förs in i belastningsregistret, se avsnitt 6. Är den misstänkte under 18 år används i stället straffvarning, se avsnitt 5.

Ett strafföreläggande är ett förslag från åklagaren om ett straff, som du kan godkänna i stället för att saken prövas i domstol. Det kan gälla böter för brott där böter ingår i straffskalan, till exempel ringa narkotikabrott. Det kan också gälla villkorlig dom, ensam eller tillsammans med böter, om det är sannolikt att domstolen skulle ha dömt till det och det inte finns anledning att förena domen med samhällstjänst. Villkorlig dom kan inte föreläggas den som var under 18 år vid brottet. För unga gäller andra regler, se avsnitt 5.

När du skriver under erkänner du gärningen och godtar straffet. Ett godkänt strafföreläggande gäller som en dom som har vunnit laga kraft, kan inte överklagas och förs in i belastningsregistret. Det kan bara undanröjas i undantagsfall, till exempel om godkännandet inte var giltigt eller om föreläggandet strider mot lag. Gäller föreläggandet bara böter räknas det också som ett godkännande om du betalar hela beloppet.

Kostnaden för prov som har tagits på dig under utredningen ingår i föreläggandet. Ett strafföreläggande som bara gäller böter kan också godkännas på förhand, innan det har utfärdats. Ett sådant förhandsgodkännande kan återkallas.

Godkänner du inte föreläggandet kan åklagaren väcka åtal, och då prövas saken i domstol. Att du inte godkänner ska inte i sig leda till ett strängare straff. Föreläggandet bestäms efter vad åklagaren anser att brottet bör ge, och att godkänna det innebär ingen rabatt. I domstolen bestämmer rätten straffet, och det kan bli både lindrigare och strängare än i föreläggandet. Det är därför viktigt att förstå vad föreläggandet innebär innan du skriver under eller betalar.

Väcker åklagaren åtal prövas saken av tingsrätten vid en huvudförhandling. Domstolen avgör om du är skyldig och i så fall vilken påföljd det blir. Den som inte är nöjd med domen kan överklaga den till hovrätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades. Vad det kostar beskrivs i avsnitt 7.

Straffskalan och straffvärdet anger hur allvarligt brottet är. Vilken påföljd det blir avgörs sedan för sig. Domstolen ska särskilt beakta omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse, men får som skäl för fängelse ta hänsyn till brottets straffvärde och art och till om du tidigare har dömts för brott.

Om ett missbruk i väsentlig grad har bidragit till brottet kan domstolen döma till skyddstillsyn med en behandlingsplan i stället för fängelse. Det kräver att du är villig att genomgå behandlingen och att det finns en färdig plan för den när domstolen dömer. Frågan behöver därför tas upp i god tid. I domen anges hur långt fängelsestraff det annars hade blivit, och skyddstillsynen kan undanröjas om du allvarligt bryter mot planen.

Att du redan har påbörjat en behandling för missbruk kan också vara ett skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse. Domstolen kan dessutom överlämna den dömde till vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Vid brott med strängare straff än fängelse i ett år krävs då särskilda skäl.

När domstolen beslutar om häktning ska den, om åtal inte redan har väckts, också bestämma inom vilken tid åtal ska väckas. Tiden får inte vara längre än nödvändigt, men den kan förlängas. I praktiken bestäms den oftast till två veckor, men vid mer omfattande brottslighet kan den sättas till fyra veckor åt gången.

Väcks inte åtal inom två veckor ska domstolen hålla en ny häktningsförhandling, en så kallad omhäktningsförhandling. Därefter ska nya förhandlingar hållas med högst två veckors mellanrum, så länge den misstänkte är häktad och åtal inte har väckts. Domstolen får bestämma ett längre mellanrum om en förhandling uppenbart skulle sakna betydelse. Vid varje sådan förhandling prövas om den misstänkte ska vara kvar i häktet.

Häktningen ska hävas omedelbart om det inte längre finns skäl för den, eller om tiden för att väcka åtal går ut utan att åtal väcks eller förlängning begärs. Fram till att åtal väcks får ingen vara häktad i mer än nio månader i följd, om inte domstolen beslutar något annat på grund av synnerliga skäl. Döms den häktade ska domstolen pröva om han eller hon ska vara kvar i häktet tills domen har vunnit laga kraft. Den som har varit oskyldigt anhållen eller häktad kan ha rätt till ersättning enligt särskilda regler.

Om det finns risk att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen kan han eller hon få restriktioner. Det gäller den som är gripen, anhållen eller häktad. För den som är häktad krävs att domstolen har gett tillstånd, och skälen för restriktionerna ska väga tyngre än intrånget. Uppstår ett nytt behov får åklagaren besluta om restriktioner direkt, men ska då begära domstolens prövning samma dag eller senast dagen därefter.

Restriktioner kan begränsa rätten att

• ta emot besök,
• ringa och ha annan elektronisk kontakt,
• skicka och ta emot brev och paket,
• följa nyheter och läsa tidningar,
• vistas tillsammans med andra intagna.

Inom ramen för domstolens tillstånd är det åklagaren eller undersökningsledaren som bestämmer vilka restriktioner som ska gälla, och beslutet ska omprövas så ofta det finns anledning. Varje gång domstolen beslutar att den häktade ska vara kvar i häktet, eller förlänger tiden för att väcka åtal, ska den också pröva om restriktionerna ska fortsätta. Ger domstolen då inte fortsatt tillstånd upphör restriktionerna.

Restriktionerna omfattar inte kontakten med en offentlig försvarare. Den som är gripen, anhållen eller häktad har rätt att träffa sin försvarare i enrum. Samtal med en offentlig försvarare får varken stoppas eller avlyssnas, och brev till och från en offentlig försvarare vidarebefordras utan granskning.

Utan restriktioner får den häktade ta emot besök och ringa i den utsträckning det lämpligen kan ske. Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl kan besök övervakas och samtal avlyssnas. Den häktade får också ta emot böcker, tidningar och andra personliga tillhörigheter som inte äventyrar ordningen eller säkerheten. Den häktade har dessutom rätt att som regel vistas utomhus minst en timme varje dag och att få träffa läkare när det behövs.

Den som grips, anhålls eller häktas har rätt att så snart som möjligt få någon av sina närmaste anhöriga, eller någon annan som står honom eller henne särskilt nära, underrättad om frihetsberövandet. Undersökningsledaren får skjuta upp underrättelsen om det är nödvändigt för att utredningen inte ska försvåras väsentligt, men den ska lämnas så snart skälet inte längre finns. Motsätter sig den frihetsberövade att någon underrättas får det bara ske om det finns synnerliga skäl.

Det kan alltså dröja innan du får veta något. Släpps personen innan underrättelsen har lämnats behöver den inte lämnas alls. Uppgifter om utredningen omfattas dessutom ofta av förundersökningssekretess, i alla fall fram till att åtal väcks. Har den häktade restriktioner kan din kontakt med honom eller henne begränsas eller helt stoppas.

Den som är anhållen eller häktad har i regel redan en offentlig försvarare. Som anhörig kan du

• skriva brev till den häktade. Brev kan granskas eller hållas kvar, och har den häktade restriktioner kan brevkontakten begränsas,
• kontakta försvararen. Försvararen har tystnadsplikt och kan inte berätta om utredningen eller annat som inte är offentligt. Har den häktade restriktioner kan försvararen inte heller föra vidare uppgifter eller meddelanden mellan dig och den häktade,
• kontakta domstolen för att få information om ärendet, i den mån uppgifterna är offentliga, till exempel när nästa förhandling hålls,
• föreslå för den häktade att byta till en annan advokat, se nedan.

Tycker du att en annan advokat vore mer lämplig kan du föreslå det för den häktade, till exempel i ett brev. Det är den häktade själv som bestämmer och som måste utse den nya advokaten. Du kan inte byta advokat åt någon annan.

Utser den häktade en egen försvarare ska den offentliga försvararen som regel entledigas. En egen försvarare betalas dock som huvudregel av den häktade själv. Vill den häktade i stället byta till en annan offentlig försvarare krävs särskilda skäl, och för ett andra byte krävs synnerliga skäl. Kostnaderna beskrivs i avsnitt 7.

Är den häktade under 18 år gäller särskilda regler, se avsnitt 5.

Den som var under 15 år när brottet begicks kan inte dömas till någon påföljd. Polisen kan ändå i vissa fall utreda brottet, och socialtjänsten och vårdnadshavarna ska som huvudregel underrättas. Misstänks ett barn under 15 år för att ha använt narkotika kan åklagaren besluta om provtagning, till exempel urinprov, om det kan ha betydelse för vilka insatser socialtjänsten behöver göra. Socialtjänsten ska då få veta resultatet, och vårdnadshavarna ska som regel också få veta det.

Ett undantag gäller sedan den 10 september 2026. Den som var 14 år när brottet begicks kan dömas för brott där minimistraffet är fängelse i minst fyra år, till exempel synnerligen grovt narkotikabrott.

När någon under 18 år är skäligen misstänkt ska vårdnadshavaren omedelbart underrättas och kallas till förhören, om det inte strider mot den unges bästa eller det finns andra särskilda skäl. Socialtjänsten ska genast underrättas, och en företrädare för socialtjänsten ska som regel vara med vid förhören. Det gäller vid alla grader av narkotikabrott, eftersom fängelse ingår i straffskalan.

För den som är under 18 år ska en offentlig försvarare förordnas, om det inte är uppenbart att den unge saknar behov av det. Kravet gäller oavsett hur allvarligt brottet är, även om undantaget kan bli aktuellt vid de lindrigaste brotten. För vuxna gäller rätten till offentlig försvarare främst den som är anhållen eller häktad eller misstänkt för ett brott där straffskalan börjar på minst sex månaders fängelse, se avsnitt 7.

Utredningen ska bedrivas med särskild skyndsamhet. Åklagaren ska som huvudregel fatta beslut i frågan om åtal senast sex veckor efter att den unge har fått veta vad han eller hon misstänks för.

Den som är under 18 år får anhållas eller häktas bara om det finns synnerliga skäl. Fram till att åtal väcks får häktningen som huvudregel inte pågå i mer än tre månader. Släpps den unge efter ett gripande eller förhör kan polisen hålla kvar honom eller henne i upp till sex timmar för att kunna lämna över till en förälder, socialtjänsten eller en annan lämplig vuxen.

Åklagaren kan besluta om straffvarning, vilket innebär att den unge inte åtalas för brottet. Det kan ske om den unge får vård eller annat stöd, till exempel genom socialtjänsten, eller om brottet uppenbart har begåtts av okynne eller förhastande. Beslutet meddelas vid ett möte där åklagaren förklarar vad det innebär, och vårdnadshavarna ska kallas. Den unge ska därefter sköta sig, och straffvarningen kan återkallas om det finns särskilda omständigheter, till exempel nya brott inom sex månader. En straffvarning är inget straff, men den förs in i belastningsregistret och finns kvar där i tre år.

Åklagaren kan också utfärda ett strafföreläggande om böter, om det kan antas att domstolen bara skulle döma till böter. För unga gäller det även brott där böter inte ingår i straffskalan. Ett strafföreläggande kan också avse ungdomstjänst. Villkorlig dom kan däremot inte föreläggas den som var under 18 år vid brottet. Väcks åtal ska tingsrätten underrätta vårdnadshavaren, och vid brott som kan ge fängelse ska vårdnadshavaren som regel höras i rättegången.

För brott som begicks före 18 år ska den unges ålder beaktas när straffet bestäms, och domstolen får då döma till ett lindrigare straff än straffskalan anger. Fängelse kräver synnerliga skäl. I stället finns särskilda ungdomspåföljder.

För den som var under 18 år vid brottet gallras vissa uppgifter tidigare ur belastningsregistret.

Transportstyrelsen prövar frågan om körkortet i ett eget ärende, skilt från brottmålet. Ett beslut om körkortet på grund av ett brott ska bygga på en dom som har vunnit laga kraft, ett godkänt strafföreläggande eller ett beslut om åtalsunderlåtelse eller straffvarning.

Narkotikabrott finns inte bland de trafikbrott som lagen räknar upp särskilt. Körkortet ska ändå återkallas om det med hänsyn till brottet kan antas att du inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken, eller om du av personliga eller medicinska skäl inte anses lämplig som förare. Transportstyrelsen kan kräva att du lämnar läkarintyg eller genomgår läkarundersökning eller blodprov. Följer du inte ett sådant krav kan körkortet återkallas av det skälet.

Grundas återkallelsen på brottet kan du, om det finns särskilda skäl, få en varning i stället. Återkallas körkortet på grund av brottet bestäms en spärrtid på mellan en månad och tre år, och därefter behöver du ansöka om ett nytt körkortstillstånd. Vid längre spärrtider behöver du också göra om förarprovet. Körkortet kan återkallas tills vidare redan innan frågan är slutligt avgjord, om det på sannolika skäl kan antas att det kommer att återkallas.

Du får normalt tillfälle att yttra dig innan Transportstyrelsen fattar ett slutligt beslut, och beslutet kan överklagas till förvaltningsrätten. Har du kört bil påverkad av narkotika gäller i stället reglerna om trafikbrott, och då är följderna för körkortet strängare.

Belastningsregistret förs av Polismyndigheten. Där registreras bland annat domar, godkända strafförelägganden, åtalsunderlåtelser och straffvarningar. En nedlagd utredning, eller ett beslut att inte väcka åtal för att bevisningen inte räcker, registreras inte. Uppgifterna tas bort, gallras, efter en viss tid som beror på påföljden.

Du har rätt att själv ta del av alla uppgifter om dig i registret, utan kostnad en gång per år.

En arbetsgivare kan som huvudregel inte själv få ut uppgifter ur registret. Däremot kan du behöva begära ett begränsat registerutdrag och visa upp det. Det gäller till exempel för arbete med barn, inom skolan, vid vissa boenden för barn, vid arbete i hemmet hos äldre eller personer med funktionsnedsättning och vid vissa ledande befattningar i kommuner. Ett begränsat utdrag kan också behövas för att resa in, bosätta dig eller arbeta i ett annat land. Vilka uppgifter som finns med i ett sådant utdrag är särskilt reglerat.

Polisen, åklagare, domstolar och andra myndigheter kan få uppgifter ur registret, bland annat vid prövningar av tillstånd och lämplighet, till exempel vapenlicens.

Är du inte svensk medborgare kan ett narkotikabrott få betydelse för din rätt att stanna i Sverige.

Döms du till en strängare påföljd än böter kan du utvisas. Åklagaren ska då yrka utvisning om förutsättningarna finns, och domstolen avgör frågan i brottmålet. Domstolen väger skälen för utvisning, som brottets straffvärde och karaktär och risken för nya brott, mot din anknytning till Sverige. Där beaktas särskilt hur etablerad du är här, om du har barn i Sverige och dina familjeförhållanden i övrigt. För flyktingar, andra skyddsbehövande, EES-medborgare och den som är varaktigt bosatt gäller strängare krav för utvisning. Döms du bara till böter kan du som utgångspunkt inte utvisas på grund av brottet.

Utvisas du upphör ditt uppehållstillstånd att gälla, och du får ett förbud att återvända till Sverige. Förbudet är normalt fem år om straffvärdet är lägre än sex månaders fängelse, tio år om det är mellan sex månader och ett år och sex månader, och utan tidsgräns vid högre straffvärden.

Även utan utvisning kan ett brott påverka ditt uppehållstillstånd. Ett uppehållstillstånd kan återkallas för den som har dömts för brott eller i övrigt har brustit i sin vandel. När du ansöker om ett nytt eller ett permanent uppehållstillstånd ska det också beaktas om du har dömts för brott. Vissa typer av uppehållstillstånd är undantagna från dessa regler.

En offentlig försvarare förordnas av domstolen och betalas till en början av staten. Du har rätt till en offentlig försvarare om du begär det och

• är anhållen eller häktad, eller
• är misstänkt för ett brott där straffskalan börjar på minst sex månaders fängelse, till exempel narkotikabrott med koppling till försäljning eller grovt narkotikabrott.

En offentlig försvarare ska också förordnas om det behövs med hänsyn till utredningen, om det är tveksamt vilken påföljd det blir och den kan bli något annat än böter eller villkorlig dom, eller om det finns särskilda skäl med hänsyn till dina personliga förhållanden eller vad saken gäller. För den som är under 18 år ska en offentlig försvarare förordnas om det inte är uppenbart att behov saknas, se avsnitt 5.

Din begäran görs till polisen eller åklagaren, som anmäler den till domstolen. Du kan föreslå en viss advokat, som då ska förordnas om det inte finns särskilda skäl mot det. Vad som gäller vid byte av försvarare beskrivs i avsnitt 4.

Vid ringa narkotikabrott har du ingen rätt till en offentlig försvarare bara för att du begär det, eftersom straffskalan inte börjar på sex månaders fängelse. En offentlig försvarare förordnas då bara om något av de andra skälen ovan finns.

Du kan alltid anlita en egen, privat försvarare. Den betalar du som huvudregel själv, men frikänns du kan domstolen besluta att du får ersättning, se tabellen nedan. Är den misstänkte under 18 år är det vårdnadshavaren som utser en egen försvarare. Rättshjälp kan inte beviljas för försvaret i ett brottmål.

Döms du ska du som utgångspunkt betala tillbaka kostnaden för den offentliga försvararen till staten. Hur mycket beror på din ekonomi.

• Är ditt ekonomiska underlag över 260 000 kronor om året ska du som utgångspunkt betala tillbaka hela kostnaden.
• Är det 260 000 kronor eller lägre finns ett tak. Du behöver då inte betala mer än dubbelt så mycket som du skulle ha betalat i avgift om du hade haft rättshjälp. Taket är som lägst 4 procent och som högst 80 procent av kostnaden, se tabellen.

Med ekonomiskt underlag menas i huvudsak din beräknade inkomst för ett år. Bidrar du till försörjningen av barn dras 15 000 kronor av för varje barn, högst 75 000 kronor. Underlaget kan också räknas upp om du har förmögenhet, eller ned om du har stora skulder.