Frågan har tidigare kommit att behandlas av Migrationsöverdomstolen (högsta domstolen i migrationsmål) i mål MIG 2017:9. Där framförde domstolen att behovet av muntlig förhandling är särskilt framträdande i mål som rör avvisning eller utvisning av en person som ansöker om uppehållstillstånd på grund av uppgivet flyktingskap eller såsom skyddsbehövande i övrigt och där en bedömning av trovärdigheten i den lämnade berättelsen har omedelbar betydelse för frågan om uppehållstillstånd. Om utgången i målet är beroende av tillförlitligheten av de uppgifter som den enskilde lämnat så är utrymmet för att inte hålla muntlig förhandling om sådan begärts mycket begränsat.

Domstolen framförde även att om innehållet i de åberopade uppgifterna är sådana att det framstår som klart att dessa inte överensstämmer med verkligheten behöver inte någon muntlig förhandling hållas, trots att den sökande begärt detta. För att kunna konstatera att anförda skyddsskäl inte är tillräckliga krävs att skälen, oavsett tillförlitligheten av den sökandes berättelse, inte kan anses innebära en risk för skyddsgrundande behandling.

Förenklat innebär detta att om de muntliga uppgifterna som den asylsökande har lämnat i sig kan vara tillräckliga för att beviljas uppehållstillstånd, men personen inte varit tillförlitlig, så bör det beviljas muntlig förhandling. Men om de muntliga uppgifterna som den asylsökande lämnat ändå inte skulle varit tillräckliga för att beviljas uppehållstillstånd om de ansetts tillförlitliga, då behöver inte någon muntlig förhandling hållas.