I ett numera raderat inlägg på Instagram skrev ingripandepoliserna Umeå att "Vi har märkt en ökning av människor som står och filmar ingripanden vi gör. De vi ingriper mot är i en utsatt situation av olika anledningar och i de flesta fall kan de innebära du gör (sic) dig skyldig till brottet kränkande fotografering". 

Inlägget som publicerats av ett myndighetskonto kan av läsaren tolkas som att det i regel skulle vara förbjudet, ja rent av brottsligt, att filma polisiära ingripanden i allmänhet. Det är väldigt allvarligt en statlig myndighet sprider en missvisande och i delar helt felaktig uppgift om gällande rätt. 

Så vad gäller egentligen, får enskilda filma polisingripanden?

Det korta svaret är ja. Det finns inget generellt förbud mot att fotografera någon utan samtycke, se NJA 2017 s. 393. Av flera beslut från JO framgår att det även omfattar situationer då enskilda filmar poliser i deras tjänsteutövning, se b.la JO dnr 6505-2017 och JO dnr 3182-2018. JO har dessutom vid flera tillfällen riktat kritik mot poliser som har bett enskilda att sluta filma vid polisingripanden, bland annat med motiveringen att det av den enskilda kan uppfattas som en tvingande uppmaning. Men det finns situationer då det kan vara motiverat för en polis att be en enskild att sluta filma, exempelvis om den som filmar stör ordningen, hindrar polisingripandet eller agerar på ett sätt som är brottsligt. 

Vilka brott skulle kunna bli aktuella i sammanhanget? 

Av det ovan nämnda instagraminlägget framstår det som att den som filmar ett polisingripande i de flesta fallen skulle kunna dömas för kränkande fotografering. Påståendet måste bygga på en missuppfattning om vad kränkande fotografering faktiskt är.

För att en handling ska utgöra kränkande fotografering krävs att någon 1. olovligen 2. med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel 3. i hemlighet tar upp bild av någon som 4. befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller annat liknande utrymme, jfr 4 kap. 6  § brottsbalken. De rekvisit, villkor, som lagen ställer upp innebär sammantaget att det inte kan utgöra kränkande fotografering att på offentlig plats filma ett polisingripande. Knepigare kan det bli om det polisingripande som filmas äger rum i någons hem. Då finns dock en ventil i paragrafens andra stycke som innebär att om syftet med filmandet är försvarligt så ska den som filmar inte dömas. 

Ett annat brott som kan bli aktuellt är olaga integritetsintrång, 4 kap. 6 c § brottsbalken. Till skillnad från kränkande fotografering så handlar olaga integritetsintrång inte om själva bildupptagningen i sig utan om spridningen av materialet. Om den som filmar ett polisingripande sprider filmen vidare till andra i syfte att det ska medföra allvarligt skada för den eller de som är med på filmen så kan det eventuellt utgöra ett brott.

I vissa fall kan det även utgöra ofredande att filma någon. En gärning utgör ofredande om någon utsätter någon fysiskt antastar någon annan eller utsätter denna för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, 4 kap. 7 § brottsbalken. Ett hänsynslöst agerande skulle kunna vara att filma någon på ett särskilt påträngande sätt. För att filmandet ska utgöra ofredande ska även uppsåtet, syftet, vara att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt. 

Att dokumentera polisingripanden är en rättssäkerhetsfråga 

JO har i tidigare beslut framhållit att det ur ett rättssäkerhetsperspektiv är viktigt att den som upplever att polisen till exempel använder våld på ett felaktigt sätt har möjlighet att dokumentera det. 

I JO:s beslut dnr 3182-2018 formulerades betydelsen av att enskilda tillåts filma eller på andra sätt dokumentera polisingripanden på följande kärnfulla sätt, "JO har i tidigare beslut framhållit att det ur ett rättssäkerhetsperspektiv är viktigt att den som upplever att polisen t.ex. använder våld på ett felaktigt sätt har möjlighet att dokumentera det. Att enskilda kan filma polisens ingripanden innebär också att allmänheten får möjlighet till insyn i polisens arbete". 

Nyligen dömdes två poliser av Lunds tingsrätt till fängelse efter att ha misshandlat och frihetsberövat en man utan laglig grund. Den centrala bevisningen bestod av den utsatte mannens egna övervakningsfilmer. Utan övervakningsfilmerna skulle utgången i målet mycket väl kunnat ha blivit en annan. Exemplet visar att det är av stor betydelse för rättssäkerheten att enskilda har möjlighet att filma polisingripanden. Det är lika viktigt att polismän inte hindrar att polisingripanden filmas, exempelvis genom att lysa med ficklampa för att blända kameran eller genom att förmedla en felaktig bild av gällande rätt. 

Det är såklart förståeligt att enskilda polismän inte önskar bli filmade i tjänsten. Men som representant för staten, med befogenhet att använda våld, får man acceptera att de egna åsikterna inte har företräde framför rättssäkerheten och gällande rätt. Det gäller även när inlägg publiceras i sociala medier i Polismyndighetens namn.