Hoppa till huvudinnehåll

Får man ta för mycket betalt för en vara?

Daniel Svensson
22 mar 2020 4 min läsning

I detta nu står Sverige, liksom många andra länder i världen, inför stora utmaningar med anledning av Covid-19. En fråga som uppstått är om försäljning av bristvaror till (alldeles) för höga priser kan vara olagligt såsom ocker enligt 9 kap. 5 § första stycket brottsbalken.

För att möjliggöra ett så praktiskt svar som möjligt kan vi använda oss av exemplet toapapper. Men först kan vi titta på den legala ramen enligt bestämmelsens första stycke:

“Den som vid avtal eller någon annan rättshandling utnyttjar någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen eller för vilken motprestation inte ska lämnas, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år.”

  1. För att det överhuvudtaget ska bli aktuellt med ocker förutsätts att det ingås avtal eller rättshandling. “Rättshandlingen” betyder egentligen vilka rättshandlingar som helst, t.ex. gåva, köp och försäljning,
  2. Det måste finnas ett samband mellan rättshandlingen och att man utnyttjar någons trångmål (typiskt sett ekonomiskt utsatt), oförstånd (dåligt omdöme), lättsinne (obetänksamhet eller slarv) eller beroendeställning till att bereda sig förmån och att förmånen i sig är orättvis/orimlig (missförhållande) till vad man själv ska prestera.

Bestämmelsen i sig är lite knepig att läsa, men för att konkretisera toapappersfrågan kan vi hålla oss till några exempel nedan. Att det råder brist på en vara innebär inte per automatik att det föreligger en ockersituation. Inte heller måste beroendeställningen vara mellan ockrare och målsägande. Den besvärliga situationen måste dessutom vara individuell. För övrigt kan jag inte se att exemplet har prövats i svensk domstol.

Låt oss testa ett exempel.

Den fiktive mångsysslaren Andersson har ett lager toapapper i källaren. En dag plingar grannen Bengtsson frenetiskt på dörren och förklarar att han saknar toapapper och att husfriden allvarligt kommer att störas om han inte får låna en rulle av Andersson. Andersson ser tydligt att Bengtssons behov är akut. Bengtsson får i och för sig som gåva en rulle toapapper av Andersson, men måste samtidigt gå med på att måla om Anderssons hus nästa vecka.

I det fallet kan man fundera på om det finns finns ett utnyttjande av att Bengtsson befinner sig i en beroendeställning till någon. Att Bengtsson befinner sig i ett underläge är klart, att motprestationen är orimlig är också helt klart. Även om trångmål typiskt sett är ekonomiskt trångmål, är den språkliga betydelsen att man befinner sig en besvärlig situation. Ett antagande, med utgångspunkt i rekvisiten, är därför att Andersson genom rättshandlingen skulle kunna göra sig skyldig till s.k. ocker. Det hade i sammanhanget inte spelat någon roll om det var Bengtsson som erbjöd sig att måla om huset.

Att bjuda ut toapapper (eller munskydd) till alldeles för höga priser är mycket sannolikt inte ocker. Skälet är att det inte sker någon rättshandling när varorna bjuds ut till försäljning, inte heller något utnyttjande av någons individuella situation, utan ett utnyttjande av en allmän brist på en vara. Däremot skulle det kunna bli fråga om en ockersituation om någon utnyttjar ett individuellt behov av exempelvis hygienprodukter genom att villkora överlåtelsen med en oskälig motprestation.

Andra läste även