De flesta känner redan till att man blir straffmyndig den dagen man fyller 15 år. Det är först då en ungdom kan dömas till ett straff. Men får Polisen utreda om ett barn som inte är straffmyndig har begått ett brott?

I lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) finns särskilda bestämmelser som gäller polisutredningar mot personer som är under 21 år gamla. Den lagen utgör ett avsteg från de vanliga reglerna enligt rättegångsbalken. Enligt 31 § LUL anges att en polisutredning ska inledas mot den som är under 15 år gammal, om det brott som den unge är misstänkt för inte understiger fängelse i ett år. Det innebär naturligtvis inte att den som är under 15 år gammal riskerar att straffas med fängelse (eller överhuvudtaget), utan endast att straffskalan för brottet börjar vid fängelse ett år. Exempel på brottslighet som har fängelse minst ett år i straffskalan är rån, våldtäkt och grov misshandel. Däremot omfattas inte grov stöld, olaga hot eller ofredande av bestämmelsen. Den bestämmelsen kallas för presumtionsregeln.

Att en utredning ska inledas betyder att Polis och åklagare som huvudregel är skyldiga att inleda ett brottsutredning, om inte särskilda skäl talar emot det. Det kan till exempel vara så att det har gått lång tid sedan brottet begicks, att barnet har bristande mognad och utveckling eller har ett dåligt hälsotillstånd. Det kan även finnas situationer där det genom annan utredning redan är klarlagt att barnet har begått eller inte har begått gärningen.

Enligt 31 § andra stycket LUL får en utredning ändå inledas på begäran av socialnämnden. Det ska då vara fråga om att en utredning skulle kunna ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstinsatser för den unge. I detta ligger särskilt sådana brott som innebär att barnet äventyrar sin hälsa eller utveckling (såsom narkotikabrott) eller om det rör sig om upprepad brottslighet som man misstänker att barnet begår. Det är då inte nödvändigt att luta sig mot straffskalan om fängelse ett år.

En utredning mot den som inte är straffmyndig får även inledas om den syftar till att klarlägga ifall personer över 15 år har varit delaktiga i ett brott, eller för att eftersöka stulna föremål eller exempelvis vapen samt för att klarlägga kriminella grupperingar som begår brottslighet. Det framgår av 31 § tredje stycket punkterna 1-3 LUL. För den som är yngre än 12 år gammal krävs synnerliga skäl (läs mycket starka skäl) för att utreda brottsmisstankar där brotten har mindre än fängelse ett år i straffskalan. För att en utredning ska vara meningsfull måste barnet ha en viss mognad. I många fall kan behovet av insatser tillgodoses även utan en polisutredning.

Det är viktigt att komma ihåg att, oavsett grund, barnet alltid har rätt att företrädas av advokat vid förhör. Barnet har i övrigt de rättighetsgarantier som följer av rättegångsbalken och innebär exempelvis att hen inte behöver medverka till sin egen skuld och har rätt att få misstanken tillräckligt preciserad.