Hoppa till huvudinnehåll

Frihetsberövades
rätt till insyn

Robert Klackenborn
05 jul 2022 3 min läsning

JO meddelade nyligen beslut om att kritisera en åklagare för att inte ha lämnat tillräcklig information om anledningen till ett frihetsberövande.

En åklagare beslutade att anhålla en person för försök till grov utpressning och grovt vapenbrott. De omständigheter som redovisades var kort och gott ”uppgifterna som målsäganden lämnat som fick stöd av teknisk utredning och spår”. Någon information om vilka uppgifter målsäganden lämnat eller vilken teknisk bevisning som fanns lämnades alltså inte.

Inledningsvis i beslutet redovisar Åklagarmyndigheten sin syn på saken, vilken i korthet går ut på att det i utredningars inledningsskede ofta enbart finns knapphändiga uppgifter och att dessa inte behöver lämnas om de kan riskera den fortsatta utredningen. JO går sedan igenom de rättsliga utgångspunkterna, vilka i korthet syftar till att ge den frihetsberövade möjligheter att angripa beslutet om frihetsberövande.

JO:s beslut, om att kritisera åklagaren, avslutas på följande vis

”Den information som CC fick gav honom kunskap om tidpunkten och platsen för de misstänkta brotten samt vad gärningarna bestod i. Han fick dock inte någon upplysning om vad som kommit fram i förhöret med målsäganden som gjorde att han var misstänkt för brotten och hur detta fick stöd i den tekniska bevisningen. Underrättelsen som åklagaren lämnade i det här fallet var enligt min mening alltför allmänt hållen. Trots påpekande från CC:s offentliga försvarare lämnades inga ytterligare upplysningar.

Min slutsats av det som kommit fram i ärendet är att CC:s ovillkorliga rätt att ta del av de omständigheter som låg till grund för anhållningsbeslutet på det sätt som 24 kap. 9 a § RB förutsätter inte respekterades. Den ansvariga åklagaren BB kritiseras för det.”

Frihetsberövande är oerhört ingripande åtgärder. Aktörer inom rättsväsendet tar sig ibland rätten att tillämpa regelverket på ett vis som de anser är mest ändamålsenligt, snarare än på korrekt vis. Vi som verkar inom rättsordningen har fått ett särskilt förtroende att utföra vårt viktiga arbete inom vissa regler. Advokater, åklagare och poliser som tar sig rätten att avvika från regelverket när det är bekvämt, eller när de/vi bara inte håller med om regeln ifråga, är en skymf mot samhället.

När jag var ung och spelade fotboll tänkte jag många gånger att det vore så mycket enklare om jag bara kunde ta upp bollen och springa in i målet med den. Intresset av att skydda bollen från motståndarna och att vinna matchen måste väl ändå vara överordnat regelverket. Jag stannar där.
 

Andra läste även