Många hör av sig till mig med frågor om vad som krävs för att frihetsberövas på grund av misstanke om brott. Möjligheterna att frihetsberöva någon endast på grund av brottsmisstankar kan liknas vid en trestegsraket, (1) gripande, (2) anhållande, och (3) häktning. För var och en av formerna för frihetsberövande finns särskilda lagkrav, och för de två första finns även begränsningar i fråga om hur länge frihetsberövandet får pågå. I den här artikeln beskriver jag kortfattat de olika formerna av frihetsberövande samt något om den frihetsberövades rättigheter.

Gripande

Om det finns skäl att anhålla någon får en polisman i brådskande fall gripa personen ifråga. Den som har begått ett brott med fängelse i straffskalan, samt den som är efterlyst, får på bar gärning eller flyende fot även gripas av civila, ett så kallat envarsgripande. Den som har gripits för ett brott ska så snart som möjligt förhöras av en åklagare eller polis. Omedelbart efter förhöret ska åklagaren bestämma om den gripne ska anhållas eller släppas.

Anhållande

Om åklagaren anser att det finns skäl att häkta någon, får denne anhållas i väntan på att tingsrätten prövar frågan om häktning. Ett beslut om anhållande kan meddelas även i den misstänktes frånvaro, denne blir då efterlyst. Så fort den som varit anhållen i sin frånvaro anträffas ska ett förhör hållas under ledning av en åklagare eller polisman.

Den anhållne förvaras i en cell i en arrestlokal, vanligtvis på en polisstation. I cellen saknas tv och andra bekvämligheter, och arresten delas med personer som är omhändertagna för att sova ruset av sig. Det är därför synnerligen obekvämt och psykiskt pressande att vara anhållen. Den anhållne har rätt till en timmes utomhusvistelse per dygn.

Den som är anhållen har rätt att få veta vad misstanken avser samt de omständigheter som ligger till grund för misstanken. I det här skedet av förundersökningen kan en aktiv och kompetent försvarsadvokat utkräva relativt mycket information ur utredningen som åklagaren annars inte självmant kommer att lämna ut. Det är därför i dessa fall viktigt att försvararen är specialiserad inom brottmål och behärskar regelverket.

Så fort det inte längre finns grund för ett anhållningsbeslut, alltså när åklagaren inte längre anser att det finns skäl att häkta den misstänkte, ska anhållningsbeslutet hävas och den misstänkte försättas på fri fot.

Den som blir anhållen har alltid rätt att få en offentlig försvarare utsedd av domstolen. Domstolen utser då den som den anhållne har begärt ska förordnas. Om ingen särskild advokat eller byrå har begärts utser domstolen den som står näst på tur i deras lista av advokater.

Häktning

När åklagaren anser att det finns skäl att häkta en misstänkt ska en häktningsframställan ges in till tingsrätten. Detta måste ske senast klockan tolv den tredje dagen från anhållningsbeslutet, eller räknat från den dag ett anhållningsbeslut verkställts (gäller för den som varit anhållen i sin frånvaro). Görs inte häktningsframställan inom rätt tid ska åklagaren omedelbart försätta den misstänkte på fri fot.

När en häktningsframställan har gjorts, ska domstolen utan dröjsmål hålla en häktningsförhandling.

För att någon ska häktas krävs att något av följande scenarion är för handen

1. Att den som begärs häktad är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver, och det finns risk för att hen
a) avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff (flyktfara),
b) genom att undanröja bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning (kollusionsfara), eller
c) fortsätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara).

2. Att den som begärs häktad är på sannolika skäl misstänkt för brott för vilket det inte är föreskrivet kortare straff än fängelse i två år, samt att det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas (obligatorisk häktning).

3. Att den som begärs häktad är på sannolika skäl misstänkt för ett brott, oaktat brottets beskaffenhet eller straffskala, och
a) den misstänkte är okänd och vägrar uppge namn och hemvist, eller att
b) den misstänkte saknar hemvist i Sverige och att det finns risk att han flyr landet för att undandra sig lagföring och straff.

4. Att den som begärs häktad är skäligen misstänkt för brott samt att något av scenariona ovan i övrigt är för handen, om det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet (utredningshäktning).

Häktning får endast ske om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som häktningen innebär för den misstänkte eller något annat intresse, exempelvis barn till den misstänkte (proportionalitetsprincipen).

Det finns fler regler som omgärdar frågan om när en person får häktas, men som det inte finns utrymme för här. Det krävs till exempel starkare skäl för att häkta någon som är under 18 år. Jag har för avsikt att återkomma med fördjupande artiklar om häktningsförhandlingen samt om vilka rättigheter den misstänkte har.