Häktning är en form av frihetsberövande som en domstol kan besluta om under en pågående brottsutredning. Det finns regler för hur länge en person får vara häktad.
Maxgräns för häktning
Den som har häktats får vara häktad i högst nio månader. Tiden räknas från när häktningen medför ett faktiskt frihetsberövande. Häktning i utevaro räknas således inte.
Vidare räknas bara ett frihetsberövande i Sverige. Har man varit häktad i ett annat land än Sverige kan man inte tillgodoräkna sig tiden man varit häktad i det landet.
Det är även bara sammanhängande häktningstid som räknas. Om den misstänkte har häktats och därefter försatts på fri fot så börjar ny tid löpa om den misstänkte häktas på nytt för samma brott.
Vissa undantag
Om det finns synnerliga skäl får domstolen på begäran av åklagare besluta att den misstänkte ska vara häktad i mer än nio månader. Synnerliga skäl kan vara om straffvärdet för den aktuella brottsligheten är mycket hög i kombination med att brottet är särskilt svårutrett.
Den som är under 18 år får inte vara häktad i mer än tre månader. Även denna tid får dock överskridas om det finns synnerliga skäl. På samma sätt som för den som är över 18 år är det domstolen som på begäran av åklagaren beslutar om överskridande av tiden.
Omprövning var fjortonde dag
Så länge den misstänkte är häktad och till dess åtal har väckts är huvudregeln att domstolen med högst två veckors mellanrum ska hålla en omhäktningsförhandling och ompröva häktningsbeslutet.
Det får passera längre tid mellan omhäktningsförhandlingarna om det med hänsyn till utredningen eller av någon annan anledning är uppenbart att en förhandling inom två veckor skulle vara utan betydelse. Så kan t.ex. vara fallet i mål om grova brott där åtalet är beroende av teknisk utredning som tar längre tid att inhämta.