Hoppa till huvudinnehåll

Kan krav på skadestånd ärvas? Och hur beräknas i så fall ersättningen?

Lena B Larsson
30 apr 2018 6 min läsning

Vad händer om den som råkat ut för ett skadefall avlider innan han/hon fått någon ersättning från sitt försäkringsbolag. Denna fråga regleras i Skadeståndslagen 6 kap. 3§ som rör frågan om bortfall av rätten till ideellt skadestånd för skador som har inträffat efter den 31 december 2001.

Med ideellt skadestånd avses ersättning för sveda och värk, lyte och men och särskilda olägenheter. Motsatsen till ideell skada är ekonomisk skada (inkomstförlust och kostnader)

I 6:3§ Skadeståndslagen står att rätten till ersättning för ideell skada faller bort om den skadelidande avlider innan krav på ersättning har framställts. Paragrafen omfattar även rätt till ersättning för kränkning.

Ersättning för ekonomisk skada går utan vidare (alltså utan att krav framställts före dödsfallet) över till de efterlevande som har rätt till arv.

Av förarbetena till Skadeståndslagen 6:3§ sägs att även om den skadelidande inte uttryckligen har framställt krav avseende ideell skada kan i allmänhet detta tolkas in i krav på skadestånd. Något bestämt belopp behöver inte heller ha begärts före dödsfallet.

Skadeanmälan anses enligt praxis som ett opreciserat krav på ersättning för ideell skada.

Det ställs alltså inte särskilt höga krav för att förutsättningar för utbetalning av ersättning efter den skadelidandes bortgång skall föreligga. Det räcker i princip att det gjorts en skadeanmälan

Nästa fråga är hur ersättningen skall beräknas och får vägledning sökas i allmänna skadeståndsrättsliga principer. Enligt dessa utgår ersättning för den faktiska skadan.                                                                                                             
Av förarbetena framgår att ersättningen skall beräknas med utgångspunkt i den skada som den avlidne/a faktiskt upplevde före dödsfallet.

Ersättning för kostnader och inkomstförlust fram till dödsdagen ska ersättas fullt ut.

När det gäller ersättning för ideellt skadestånd så är den beroende av om det vid dödsfallet fanns ett slutligt avtal eller en slutlig dom. Oftast finns inte det och då ska ersättning bestämmas med utgångspunkt i den skada som den avlidne/a faktiskt kom att uppleva under sin livstid.

Trafikskadenämnden www.trafiksakdenamnden.se har i ett referat (1:2008) förordat att ersättning för lyte och men skulle bestämmas på sätt som beskrivits ovan, dvs. med utgångspunkt i den skada som den avlidne/a faktiskt kom att uppleva under sin livstid. I det fallet så bestämdes definitiv invaliditet efter dödsfallet till 16% och nämnden förordade att ersättningsbeloppet periodiserades till den tid som förflutit mellan invaliditetstidens början och dagen för dödsfallet.                                                                                                                                                                                                                        I det fall som refererats i referat 1:2008 skrev nämnden att eftersom det inte varit möjligt att fastställa invaliditetsgraden före dödsfallet och med beaktande av att det inte förelåg någon passivitet hos det reglerande försäkringsbolaget så bestämdes ersättningen utifrån den skada som den avlidne/a faktiskt kom att uppleva under sin livstid.                                                                                                                                                                                    Det finns således anledning att tro att bedömningen skulle blivit en annan om försäkringsbolaget hade varit passiva och inte agerat för att få en invaliditetsgrad fastställd.

Det som beskrivits gäller skador inträffade fr.o.m. 1 januari 2002. För skador som inträffat dessförinnan finns inte någon reglering i Skadeståndslagen om succession av skadeståndsanspråk. För dessa skador krävs att det vid dödsfallet föreligger ett avtal eller en dom som vunnit laga kraft.

Det som beskrivits ovan gäller samtliga försäkringsersättningar som bestäms på skadeståndsrättslig grund såsom trafikförsäkring, patientförsäkring, läkemedelsförsäkring och TFA.

Sammanfattningsvis gör den som utreder ett dödsbo efter en person som har en skada som skall regleras på skadeståndsrättslig grund klokt i att efterforska om skadan är anmäld till ansvarigt försäkringsbolag och framställa krav på att ersättning skall utges till dödsboet.

skadestånd
arv
<a href="/advokat/lena-b-larsson-594">Lena B Larsson</a>
Gå inte miste om ersättningen du har rätt till. Med över 30 års erfarenhet hjälper jag dig hela vägen när olyckan har varit framme.

Andra läste även