Rent generellt ska frågan besvaras nekande men det har hänt att misstänkta som samarbetat under en utredning av andra misstänkta personers brottslighet har fått en form av lindring vid den slutliga straffmätningen i domstol.

Ett sådant exempel är det s.k. “bilsprängarmålet” NJA 2009 s. 599 där Högsta domstolen uttalade att personen X, som lämnat uppgifter om sina medbrottslingar, skulle under en överskådlig tid leva under hot om allvarliga repressalier och att det skulle anses vara obilligt om inte dessa allvarliga påföljder kunde räknas X tillgodo vid påföljdsbestämningen.

Frågan har diskuterats i olika utredningar men alltid fått ett negativt utfall. I Sverige förekommer alltså ingen generell rätt till strafflindring vid angivande av andras brottslighet däremot finns det en bestämmelse i brottsbalken (29 kap. 5 §) som i vissa fall kan ge strafflindring för utredningsmedverkan men då endast avseende egna brott.