”Det svenska språket är ett vackert språk. Vi kan skriva väldigt vackra romaner och effektiva kommunala rapporter!”, enligt komikern Özz Nûjen. Skämt åsido, jag kan som jurist verkligen skriva under på att det svenska språket är avgörande för vår rättssäkerhet.

Jag har tidigare jobbat som statstjänsteman och denna regel styrde mitt arbete: ”Ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts.” (9 § Förvaltningslagen). Regeln uttrycker att rättssäkerheten har företräde framför snabb, billig och enkel hantering. Därför är det så frustrerande att se hur myndigheter slarvar med handläggningen i ”effektiviseringens” namn. Jag tänker exempelvis på språk och begriplighet.

Men först, vad är ett språk/kommunikation? Det är inte bara talade och skrivna ord och grammatik utan det handlar alltid även om kroppsspråk, klädval, ordval, tonläge, syftning, allmänbildning, kulturella referenser och kan bero på måendet. Därmed är språkhantering extremt viktig i myndighetsutövningen, där ”det allmänna” (stat och kommun) har makten över individen och ska utreda individens behov av och eventuella rätt till stöd eller förmåner. Det handlar om ärenden som ska avgöras hos Försäkringskassan, Polismyndigheten, Migrationsverket, sjukvården, socialförvaltningen och så vidare för målsägande, brottsmisstänkta, patienter och sökande, såsom asylsökande.

I förvaltningslagen beskrivs även myndigheternas utredningsansvar: ”En myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. En enskild part som inleder ett ärende ska medverka genom att så långt som möjligt ge in den utredning som parten vill åberopa till stöd för sin framställning. Om det behövs ska myndigheten genom frågor och påpekanden verka för att parten förtydligar eller kompletterar framställningen.”

Jag menar att bestämmelsen borde användas mer tvingande, alltså ställa högre krav på att de enskilda ska få möjlighet att förstå handläggningsprocessen och att få förklara sig. Hur ska de offentligt anställda annars kunna utreda och avgöra ansökningar och ärenden på ett rättssäkert sätt? De måste hantera sitt tolkningsföreträde med respekt, vilket utgör kärnan av de mänskliga rättigheterna.  

Att handlägga migrationsärenden, psykiatriärenden, brottmål med mera rättssäkert beror på hur de involverade personerna uttrycker sig, tolkar, förstår, analyserar, bedömer och beslutar. Kvaliteten på det underlag som tas fram för att beslutsfattare av olika slag ska fatta beslut om myndighetsutövning gentemot den enskilde är därför av oerhörd vikt.

Det handlar därför om att vara väl påläst, ställa relevanta frågor och ställa fler följdfrågor så att utredningsunderlagen kan formuleras korrekt, på begriplig svenska samt att använda tolk på ett effektivt och rättssäkert sätt. Det innebär exempelvis att handläggaren/protokollföraren måste förstå att en tolk, i utredningssammanhang, inte bara översätter ordagrant, utan även måste säkerställa att utredaren och den enskilde förstår varandra. Många gånger har utredaren svårt att uttrycka sig enkelt och tolken har svårt att uttrycka sig korrekt på svenska och då måste utredaren/protokollföraren lägga sig vinn om att anteckna det som utredaren har förstått att individen menar. Annars kan det bli stor förvirring vid protokollgenomgången i efterhand och prövningen riskerar att inte bli rättssäker. Handläggaren måste även se till så att protokollet är renskrivet på begriplig svenska, även om det skulle innebära längre tid för tjänstemannen att skriva protokollen. Emellertid i nästa steg av ärendehandläggningen, när en annan tolk (så måste det vara av rättssäkerhetsskäl) ska översätta protokollet, blir det för individen och andra inblandade mer tydligt vilket innehåll i underlaget som kommer att ligga till grund för det kommande avgörandet.

Vi rättsliga ombud och offentliga biträden har en viktig roll att spela i att säkra att beslutsunderlaget blir så rättvisande som möjligt. Därför använder vi olika tolkar vid olika tillfällen och vi väljer rätt kompetens på tolken beroende på samtalets ändamål.

Tyvärr förekommer dålig grammatik, svårbegripliga ordval och felstavningar i protokollen från exempelvis asylutredningar, varför vi ombud behöver ägna mycket arbetstid åt att räta ut rent språkliga frågetecken som uppkommer vid uppläsning och godkännande av protokollen. Man kan säga att myndigheterna ”outsourcar” kvalitetskontrollen till de offentliga biträdena genom att tillåta sina handläggare att skicka ibland hopplöst obegripliga protokoll till oss för genomgång med våra klienter. Det resulterar i onödigt höga ersättningsyrkanden från vår sida, vilket myndigheter och domstolar ofta dessutom sätter ner eftersom staten har som mål att hålla nere kostnaderna. Konsekvenserna av denna ordning blir antingen att beslutsunderlaget blir tveksamt, eller att de offentliga biträdena de facto i stor utsträckning tvingas arbeta gratis för att kunna göra ett bra jobb för sin klient. Det sistnämnda är något som de flesta som arbetar med migrationsrätt har drabbats av.

Regeringen har i veckan tillsatt en utredning som ska se över ersättning till rättsliga biträden. Det handlar om att få en rättvis rättegång och en rättvis prövning, och möjligheten att få alla relevanta frågor prövade på ett effektivt sätt, enligt Justitieministern. Låt oss hoppas att utredningen inser att det väsentliga är att ärenden avgörs på rättssäkert underlag där den enskildes uppgifter har tolkats och noterats korrekt. Helst från början. Och att det slås fast att statens kostnader för offentliga biträden och tolktjänster har med rättssäkerhet att göra, och därför ska budgeteras för. Rättssäkerhet kostar pengar men det måste få kosta. För vår allas skull!   

Vi på Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB är språkintresserade och språkkunniga. Vi gör allt för att i våra uppdrag bevaka att texter, översättningar och tolkningar blir korrekta så att beslutsunderlagen ger de bästa förutsättningarna för att rättssäkerheten ska upprätthållas för våra klienter.
 

-  Biträdande jurist Pernilla Berlin