Enligt 32 kap miljöbalken ska skadestånd betalas för skada som verksamhet på en fastighet orsakar sin omgivning. En skada, som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet, ersätts dock inte om den störning som har orsakat skadan skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten (ortsvanlighet) eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden (allmänvanlighet). För att skadestånd ska utgå, ska skadan ha orsakats av en s.k. ”störning”, såsom markförorening, buller eller ”annan liknande störning”. Enligt tidigare rättspraxis kan en sådan ”annan liknande störning” utgöras av att gatuarbeten, byggnadsarbeten eller rivningsarbeten har lett till avspärrningar som har försvårat tillträde till verksamhetslokaler.

I tidigare artikel redogjordes för en dom av MÖD rörande det allmännas ansvar vid avspärrningar. Målet gällde en skadeståndstalan av en butiksinnehavare mot Trafikverket i anledning av en tio månader lång avspärrning av väg för biltrafik i samband med vissa järnvägsarbeten som Trafikverket lät utföra. I sin dom angav MÖD att en skadelidande i allmänhet får tåla något mer vid störningar på grund av samhällsnyttig verksamhet och att den tio månader långa vägavspärrningen inte framstår som orimligt lång med hänsyn till de samhällsnyttiga infrastrukturarbeten som föranlett avspärrningen. MÖD:s bedömning i målet framstår som en sträng tolkning av vad en skadelidande skäligen bör tåla vid samhällsnyttig verksamhet.

MÖD har nu avgjort ett liknande mål rörande miljöskadestånd på grund av långvariga störningar i samband med omfattande rivnings- och byggnadsarbeten vid Slussen i Stockholm. Arbetena påbörjades 2016 och beräknas pågå till 2025. I målet väckte restaurang Eriks Gondolen (”Gondolen ”) talan mot Stockholms stad (”Kommunen”) vid mark- och miljödomstolen och begärde ett skadestånd på 37,7 miljoner kronor på grund av störningar i Gondolens verksamhet som Slussenarbetena orsakat under cirka två års tid (2016–2018). Enligt Gondolen utgjordes störningarna av bl.a. förfulning av landskapsbilden, buller och skakningar samt avspärrningar och andra tillgänglighets­störningar.

Mark- och miljödomstolen ansåg inte att påstådd förfulning av landskapsbilden utgjorde en störning enligt miljöbalken, eftersom utsikten under byggtiden i form av byggkranar m.m. inte utgjorde någon estetisk permanent förändring. Domstolen framhöll även att Gondolen inte visat i målet att den förändrade utsikten under byggtiden hade påverkat restauranggästernas upplevelse negativt. Däremot ansåg domstolen att störningarna i form av buller och skakningar samt försämrad tillgänglighet utgjorde störningar i miljöbalkens mening. När det kom till frågan om Gondolen skäligen borde tåla dessa störningar med hänsyn till förhållandena på orten, uttalade mark- och miljödomstolen att bedömningen om ortsvanlighet ska avgöras utifrån förhållandena i det begränsade aktuella området kring Slussen och inte utifrån förhållandena i allmänhet i Stockholm. En så omfattande förändring av stadsmiljön på platsen som Slussenprojektet innebär sker endast vart hundrade år. Vidare innefattar Slussenprojektet i huvudsak arbeten ovanför jord med kontinuerliga störningar under en längre tid, jämfört med ett flertal av de andra infrastrukturprojekt som Kommunen hänvisat till (anläggande av tunnlar). Domstolen ansåg därför att störningarna för Gondolen inte kan betraktas som vare sig ortsvanliga eller vanligt förekommande på annan plats under jämförliga förhållanden (allmänvanliga). Mark- och miljödomstolen bedömde sammanfattningsvis att Gondolen drabbats av ersättningsgill skada på grund av Slussenarbetena, men att Gondolen endast lyckats styrka att Gondolens skada uppgår till drygt 18,5 miljoner kronor.

Både Kommunen och Gondolen överklagade mark- och miljödomstolens dom till MÖD. MÖD delade mark- och miljödomstolens bedömningar i sin helhet och fastställde därför mark- och miljödomstolens dom.

Genom sin dom slår MÖD fast att störningar i ett projekt som är så omfattande som Slussenprojektet inte kan anses vara ortsvanliga eller allmänvanliga samt att störningar som pågår under lång tid utan avbrott (cirka två år i det aktuella målet) inte skäligen bör tålas oavsett om verksamheten som orsakat störningarna utgör en samhällsnyttig verksamhet.

Innebär då domen av MÖD en ändring av tidigare domstolspraxis? Så är inte fallet, men domen klargör dock bättre än tidigare praxis ramen för det allmännas ansvar för störningar vid infrastrukturförändringar och annan samhällsnyttig verksamhet.

Kommunen har dock överklagat MÖD:s dom till Högsta domstolen. Domen har således inte vunnit laga kraft än och det kvarstår att se om Högsta domstolen beviljar prövningstillstånd. I annat fall kommer domen av MÖD att stå fast slutligt.