I vilken omfattning förekommer människohandel i Sverige och vilken typ av människohandel är det fråga om?

Jag kan inte uttala mig om omfattningen men det finns betydligt fler fall av människohandel än de som lagförts och som för närvarande utreds.

Människohandel för sexuella ändamål, tvångsarbete, tiggeri och kriminalitet förekommer runt om i landet. Exempel på branscher där tvångsarbete förekommer är t.ex. trädgårds-, hushålls-,bygg- och stenläggningsarbete. Majoriteten av de som utsätts i Sverige kommer från länder i östra Europa samt från tredjeland.

Vad krävs för att någon ska dömas för människohandel?

Människohandel är ett komplicerat brott och det krävs flera led för att en person ska ha gjort sig skyldig till människohandel.

Gärningsmannen ska genom ett otillbörligt medel, bl.a. olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons utsatta belägenhet, ha åstadkommit en handelsåtgärd, som rekrytering, transport, inhysande eller mottagande, av brottsoffret. Det krävs således ett orsakssamband mellan det otillbörliga medlet och handelsåtgärden. Det krävs vidare att gärningsmannen har som syfte att brottsoffret i framtiden ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet som innebär nödläge för den utsatte såsom tiggeri och kriminalitet.

Vad anser du om den nuvarande ordningen, behövs det förändringar i lagstiftning eller resursfördelning för att på ett bättre sätt komma tillrätta med problemen?

Domstolarna kan börja tillämpa lagstiftningen som den ser ut och inte kräva ett s.k. maktförhållande mellan gärningspersonerna och brottsoffren då kontrollrekvisitet faktiskt är borttaget sedan 2010.

Den fråga jag jobbar mest med är dock hur vi kan förbättra situationen och stödet för de utsatta i EU-projektet Safe Havens svenska pilot Perspective on Rights som drivs av Frälsningsarmén i samarbete med Asylbyrån och vår byrå Brottsbyrån. Vi vill försöka hjälpa fler potentiellt utsatta för människohandel att få tillgång till sina rättigheter då

många som utsätts för människohandel är traumatiserade, lever under svåra förhållanden och står i stark beroendeställning till människohandlarna. De har inget förtroende för rättsväsendet och har aldrig haft kontakt med en advokat. Därför polisanmäler de i princip aldrig själva att de är utsatta för brott, om de ens inser att de är det. Om någon annan anmält till polisen tar det ofta lång tid för dem att känna förtroende och tillit. Därför är det avgörande att de får sina rättigheter tillgodosedda. Det handlar främst om att de får ett målsägandebiträde förordnat, som är väl insatt i problematiken, innan första polisförhöret och att de får möjlighet till ett skyddat boende om så behövs och en 30 dagars reflektionsperiod, d.v.s. tillfälligt uppehållstillstånd för återhämtning och betänketid om de vill samarbeta med de brottsutredande myndigheterna, 5 kap. 5 § 2 st. Utlänningslagen. Därtill bör stödet till dem förbättras efter brottsprocessen.