En av de mest omdebatterade kriminalpolitiska reformerna de senaste åren har varit den s.k. ungdomsrabatten. Röster har höjts för att avskaffa den. Men faktum är man i svensk straffrätt ända sedan 1700-talet har givit unga lagöverträdare någon form av reduktion.[1] Straffrabatten grundar sig i biologiska och psykologiska samt sociala hänsynstaganden. Såsom att unga personer har en outvecklad ansvarsförmåga men också för straff och inlåsning generellt påverkar en ung människa hårdare än en fullvuxen. Med andra ord, att t.ex. spendera 15 år på anstalt kommer generellt sett att ha en större negativ påverkan på en 18-åring än en 28-åring.

Från den 1 januari 2022 tas straffrabatten bort för unga lagöverträdare mellan 18-20 år om de döms för ett brott som kan ge ett års fängelse eller mer. Det handlar exempelvis om rån, grov misshandel, våldtäkt och grovt vapenbrott. Lagändringen är ett resultat av politikernas vilja att komma åt gängkriminaliteten. Frågan är då om slopad straffrabatt är rätt väg att gå för att åstadkomma önskat resultat och komma åt gängkriminaliteten.

Det är självklart en svår fråga att besvara. En stor del av forskningen visar även på att hårdare straff inte löser det grundläggande problemet eller stoppar nyrekryteringar till kriminella gäng.

I den kriminalpolitiska debatten lyfts ofta de repressiva danska gänglagarna fram. Det är problematiskt om man tror att det går bättre i Danmark enbart på grund av hårdare straff mot unga. Den danske kriminologen David Sausdal menar tvärtom att det är oklart om tuffare tag haft någon effekt på gängkriminaliteten. Enligt honom kan man inte se någon korrelation mellan gänglagarna och gängkriminaliteten. Däremot lyfter han fram vikten av sociala insatser i bl.a. skola och bostadsområden.[2]

Det kommer att kräva noggrann utvärdering över tid av lagändringen för att få svar på vilka effekter det får för gängkriminaliteten och ungdomsbrottsligheten att straffrabatten tas bort för ungdomar mellan 18-20 år vid allvarlig brottslighet.

Vissa partier vill gå ännu längre och förespråkar hårdare straff för ungdomar, särskilt gängkriminella, och att straffrabatten tas bort vid all brottslighet. Mot bakgrund av att Sverige sedan 1700-talet haft ett system där ungdomar erhållit en straffrättslig hänsyn samt att ordningen vilar på vetenskaplig grund, såsom ungdomars outvecklade ansvarsförmåga samt hur de påverkas av straff och inlåsning, finns all anledning att vara skeptisk mot detta lagförslag.

För att åstadkomma förändring behöver man komma till roten av problemet och se att de ökade dödskjutningarna är ett resultat av växande samhällsproblem över tid. Dessa samhällsproblem löser vi inte enbart genom hårdare straff och repressiva åtgärder. För att komma åt skjutningar och gängkriminalitet är förebyggande insatser avgörande. Därför bör mer fokus i den politiska debatten ligga på de förebyggande insatserna.

[1] 1734 års missgärningsbalk, en föregångare till brottsbalken. Däri fanns bestämmelser som bland annat innebar att åldern skulle beaktas vid val av påföljd för lagöverträdare upp till 15 år. Till exempel vid bötesstraff fick denna ålderskategori en reduktion med uppemot hälften jämfört med en vuxen. Men åldern skulle beaktas vid val av påföljd även för grova brott såsom mord där dödsstraff gällde som huvudregel (12, 14-17, 24, 31, 37 kap. missgärningsmannabalken), SOU 2018:85 s. 47-48
[2] https://www.svtplay.se/klipp/33548494/gangvald-hor-den-danske-kriminologens-tips-till-sverige?position=54&id=eowa6bZ&fbclid=IwAR2EspcHj00SOhTQAcINOwKztPMrnXoufuPSJgqxg18wkiauw7VWlKWhL2o 2021-12-13.

För att åstadkomma förändring behöver man komma till roten av problemet och se att de ökade dödskjutningarna är ett resultat av växande samhällsproblem över tid. Dessa samhällsproblem löser vi inte enbart genom hårdare straff och repressiva åtgärder. För att komma åt skjutningar och gängkriminalitet är förebyggande insatser avgörande. Därför bör mer fokus i den politiska debatten ligga på de förebyggande insatserna.