När utses och vad gör en särskild företrädare?

När en förundersökning har inletts är det åklagaren som ansöker hos domstolen (tingsrätten) om att en särskild företrädare ska utses. Domstolen brukar oftast fatta ett omedelbart beslut (interimistiskt beslut) om att en särskild företrädare utses, utan att först informera vårdnadshavarna. Den särskilda företrädaren ska stå fullt och fast på barnets sida. Den största skillnaden mellan ett målsägandebiträde och en särskild företrädare är att företrädaren under en kortare period övertar föräldrarnas ansvar och beslutanderätt, när det gäller frågan om brottsutredningen. Föräldrarna får inte veta att det utsetts en särskild företrädare förrän ca 3 dagar efter förordnandet, och de får inte heller veta om att barnet ska på förhör innan förhöret äger rum. Detta kan tyckas märkligt, men det är för att barnet ska kunna berätta om brottet för polisen utan påverkan.

Den som utses till särskild företrädare tar över vårdnadshavarens rätt att bestämma över barnets deltagande under förundersökningen och en eventuell rättegång. Praktiskt sett innebär det att den särskilda företrädaren bestämmer om det är lämpligt att barnet ska höras av polisen eller genomgå en läkarundersökning. Vid ett förhör hos polisen ska den särskilda företrädaren följa med barnet. All kommunikation kring brottsutredningen sker med den särskilda företrädaren, som även tar ställning till om barnet ska begära skadestånd med anledning av det misstänkta brottet.

Vem blir särskild företrädare?

Oftast är den som utses till särskild företrädare en advokat eller biträdande jurist på en advokatbyrå. Med tanke på att det är många delar av en rättsprocess som kan vara känsliga för ett barn ställs det krav på att den som utses till företrädare ska vara särskild lämpad för uppdraget utifrån erfarenhet, personliga egenskaper och förmågan att kunna sätta sig in i barnets intresse.

Vad innebär det att vara särskild företrädare?

Uppdraget som särskild företrädare är utmanande då man på kort tid ska hinna lära känna ett barn så pass väl att man kan avgöra vad som är bäst för barnet i en rättsprocess. Det är även en känslig och svår situation för ett barn att komma till Barnahus för förhör. Om barnet inte får berätta och bli trodd, kan det få men som visar sig senare. Utan barnets medverkan kan det vara svårt att utreda brottet och lagföra någon, men om förhöret blir ett stort trauma för barnet är detta också skadligt.

Efter förhör och undersökning kan det vara så att socialtjänsten griper in och säger att barnet inte ska lämnas tillbaka till sina föräldrar. Socialtjänsten kan då välja att prata med föräldrarna om en frivillig placering, eller att gå in med ett omedelbart omhändertagande enligt LVU (lagen om vård av unga). Efter förhör och ev. läkarundersökning blir föräldrarna informerade om att förhör har hållits med barnet, och får allt som oftast själva bli förhörda om uppgifter som framkommit under barnets förhör. Ofta erbjuder socialtjänsten stöd för familjen efter en sådan här händelse.

Om ärendet går vidare till rättegång är den särskilda företrädarens uppgift att bevaka barnets rätt under rättegången och yrka på det skadestånd som kan vara motiverat.