Nästan en av tio personer i Sverige uppger att de någon gång i livet har blivit utsatta för upprepade trakasserier av en annan person. Tre fjärdedelar av dessa är kvinnor. Det vanligaste är att offret på något sätt känner gärningspersonen, oftast genom att det rör sig om en dåvarande eller tidigare partner.

Trakasserierna kan sammantaget utgöra olaga förföljelse, även kallat stalkning, vilket är ett brott enligt 4 kap. 4 b § brottsbalken. Bestämmelsen om olaga förföljelse infördes i brottsbalken år 2011 och brottet kan resultera i fängelse i högst fyra år.

Kravet för att en gärningsperson ska dömas för olaga förföljelse är att denne har begått upprepade brottsliga handlingar mot någon annan. De brottsliga handlingarna måste bestå av ett eller flera av följande brott:

• misshandel
• olaga tvång
• olaga hot
• hemfridsbrott eller olaga intrång
• kränkande fotografering
• olovlig identitetsanvändning
• olaga integritetsintrång
• ofredande
• sexuellt ofredande
• skadegörelse eller försök till skadegörelse
• ringa skadegörelse
• överträdelse av kontaktförbud

För att de upprepade brottsliga handlingarna ska bedömas som olaga förföljelse måste även vissa andra kriterier vara uppfyllda. Förutom att brotten ska vara riktade mot en och samma person, krävs det att gärningarna har utgjort “led i en upprepad kränkning av personens integritet”. Hur många gärningar som krävs för att kränkningen ska anses som upprepad beror på gärningarnas karaktär. Ju allvarligare varje gärning är, desto färre gärningar krävs för att kränkningen ska anses vara upprepad. Något särskilt syfte med förföljelsen krävs inte.

Av kriminalstatistiken kan utläsas att år 2018 dömdes för olaga förföljelse som huvudbrott i 103 fall. I 31 fall bestämdes straffet till fängelse, i 25 fall till rättspsykiatrisk vård, i 33 fall till skyddstillsyn och i 14 fall till villkorlig dom. Bland de som dömdes till fängelse var det genomsnittliga fängelsestraffets längd åtta månader.