För en vecka sedan dömdes två poliser för flera brott som begicks i samband med ett ingripande. 

Upprinnelsen var att poliserna skulle utreda status hos en orolig kvinna som ringt 112 och berättat att hennes man var berusad och otrevlig. Poliserna åkte till platsen och började prata med den berusade mannen genom ytterdörren. Mannen bad poliserna fara, eftersom han menade att det var inom hans fulla rätt att vara berusad i sitt hem – vilket stämmer. Dessutom så hade mannens fru givit sig av till en granne, så det fanns inte längre någon akut risk för annan. Poliserna nöjde sig dock inte med detta, utan de skulle prompt in och prata. På oklart vis gick en fönsterruta i ytterdörren sönder. Polisen pepparsprejar mannen genom den trasiga rutan, brottar ner och griper honom. Så här långt är polisens och mannens historier nära nog samstämmiga.

När polisen kom till stationen gjorde de en anmälan med innebörden att mannen hade hotat att döda poliserna. Turligt nog var mannen säkerhetstekniker och hade en videokamera installerad vid ytterdörren. Av videon som spelades in från tillfället kan man höra poliserna diskutera vad de skulle gripa mannen för. Först överväger polisen att LOB:a mannen, dvs ta honom i förvar på grund av att han är berusad. Poliserna kommer dock snabbt på att detta inte går eftersom mannen för all del får vara berusad i sitt egna hem. Därefter kommer poliserna överens om att ”vi säger att han hotade att döda oss”.

Hur många hade trott mannen när han sa att han aldrig hotade poliserna? Nästan ingen. Hur många hade avfärdat honom som en uppenbar lögnare. Nästan alla. I detta fall löstes saken genom en videoinspelning. Så kommer det inte att vara i de flesta fall. Detta är anledningen till att det är så viktigt att vi har just den ordningen vi har, där den misstänkte har tillgång till en försvarare.

För att en person ska bli fälld för ett brott krävs att det är ”ställt bortom rimligt tvivel” att personen är skyldig. Detta motsvarar ungefär 98% mot det är ”säkert” att personen är skyldig. Rättsordningen tillåter alltså att 2% döms trots att de är oskyldiga. För att ett sådant system ska fungera så krävs det att någon, med näbbar och klor, strider för den misstänkte. Så att allt som talar mot att hen är skyldig belyses.

Enligt dikten så hade romerska kejsare en person som ständigt påminde kejsaren: ”glöm inte bort att du är dödlig”. Detta är vad försvarare gör. Vi påminner rätten om att antaganden kan vara fel och att ingen (inte ens polisen) är bortom misstanke.

Men hur kan man då skydda sig mot poliser eller ordningsvakter som medvetet ljuger om vad som har skett vid ett ingripande? Här har ni tre tips!

1. Lägg så många detaljer som möjligt på minnet. Detta eftersom detaljrikedom kan få betydelse för trovärdighetsbedömningen som en domstol gör, om det går så långt.

2. Begära en försvarare! Detta är mycket viktigt i aktuella situationer eftersom bedömningen mellan att vara tyst i förhör (dvs säga ”ingen kommentar”) eller att introducera omständigheter som kan leda till ansvarsfrihet, tex nödvärn, kan vara extra känslig. Så begär en advokat som eventuella yttranden kan bollas med.

3. Slutligen så är det inte förbjudet att filma polisers eller ordningsvakters ingripanden, däremot så kan det av olika anledningar vara förbjudet att sprida filmer av ingripanden. Men att filma i bevissyfte är ok.

Nu blev fokuset hos detta inlägg kring polisiär misskötsamhet, så det tåls att förtydligas. Poliser är varken bra eller dåliga, exakt på samma vis som advokater och alla andra yrkesgrupper. Handlingar är bra eller dåliga (stor ursäkt till alla nihilister för detta)!