Oskuldspresumtionen, även kallad oskyldighetspresumtionen, är en mänsklig rättighet och en grundläggande rättsstatlig princip.
Oskuldspresumtionen innebär att den som misstänks för ett brott ska betraktas som oskyldig till dess att en domstol har fastställt hans eller hennes skuld.
Oskuldspresumtionen är stadgad i Europakonventionen, artikel 6.2, och gäller därmed som svensk lag.
Oskuldspresumtionen innebär i praktiken att åklagaren har hela bevisbördan, det vill säga att det är åklagaren som ska bevisa att den misstänkte personen har begått det brott som åklagaren påstår. Till dess ska den misstänkte personen betraktas som oskyldig.
Oskuldspresumtionen innebär att varken polis eller åklagare eller domstol får behandla en person som endast är misstänkt som om denne vore skyldig.