Knappt hade den nya Kamerabevakningslagen trätt ikraft innan representanter för nästan alla politiska partier, från höger till vänster, ropade efter större möjligheter för polisen till kamerabevakning utan att polisen skulle behöva vare sig föregående tillstånd eller vara un-der tillsyn. Tydligen menar en politisk majoritet att det inte behövs någon som övervakar övervakaren. Kraven på ökade möjligheter för polisen tycks dessutom ha stort gehör bland allmänhet och media, eftersom i vart fall jag inte sett någon större debatt i ämnet.

Jag vill poängtera att jag inte är expert vare sig på straffrätt eller bevakning. De tankar jag framför nedan är av filosofisk natur och föranledda av den oro jag känner för det jag upple-ver som ett aningslöst accepterande av en allt högre grad av bevakning genom kameror, telefoner, metadata och så vidare. Men framförallt min stora oro över vad denna bevakning riskerar att leda till på några få års sikt.

Som John Stuart Mill så framsynt konstaterade redan för 160 år sedan , har alla stora länder och imperier en gemensam nämnare i hur de uppstått. Alla urtillstånd utvecklas nämligen till en högre civilisation, eller för den delen nya företag eller religioner, genom att någon människa, en individualist, vågar bryta mot invanda sedvänjor och tankeramar. En person som gör, tänker och säger saker som ingen eller få andra vågar tänka.

Vår särart av primater, homo sapiens, uppstod för ungefär 300.000 år sedan. Den eller de människor som först förstod att de kunde vässa flinta till en kniv eller spjutspets tog mänsk-ligheten ett stort steg framåt. Likaså den person som lyckades knäcka koden att göra eld. Gemensamt för dessa människor var att de gjorde något som ingen annan människa gjort förut. De tänkte utanför tidigare givna ramar. På samma sätt har all utveckling gått till. En eller flera människor har tänkt utanför ramarna, vilket lett till nya tankesätt som i sin tur satt igång ytterligare nya tankar och yttringar.

På detta vis, fast i många steg, utvecklades Romarriket och kunde med hjälp av influenser utifrån genom korsbefruktning utvecklas ännu mer. På samma sätt kom en revolutionär predikant för drygt 2.000 år sedan och kunde utveckla judendomen till kristendom, och yt-terligare några hundra år senare kom ännu en och utvecklade de Abrahamitiska religioner-na till Islam. Henry Ford tänkte utanför ramarna och startade världens första serieprodukt-ion av bilar, och det var likaledes genom att inte tänka som alla andra som Steve Jobs lycka-des få iPhone att under några år vara helt överlägsen nästan alla andra mobiltelefoner. Det var så Alexander Fleming insåg att svamparna som åt upp den bakterieodling han glömt diska ur före sin semester kunde utvecklas till penicillin. Människor som gick utanför ramar-na och utvecklade det existerande till något nytt och bättre.
Utrymmet i denna eminenta tidskrift räcker dessvärre inte till för att beskriva alla de fantas-tiska människor och innovationer som gjort vår civilisation till vad den är idag.

Men vad är det som gör att alla imperier, religioner eller företag förr eller senare dör eller förtvinar?

För John Stuart Mill hade svaret troligen varit ganska självklart och jag frågar mig i dagens kontext av extremt ökad övervakning varför svaret inte tycks lika självklart för alla?

Förr eller senare, vilket historien visar, hamnar nämligen alla organisationer i ett förla-mande tillstånd av att ingen människa längre vågar tänka utanför ramarna. Detta tillstånd dödar individualism och allt framåtskridande eftersom säregenhet och genialitet dödas av höga ramar, förstelnade tankesätt, icke ifrågasatta dogmer och fördomar.  De vedertagna ramarna blir så starka att ingen vågar tänka utanför dem. Människor slutar fråga sig varför 1+1 blir två, och bara godtar varje regel som självklar utan att förstå den. Utan att våga ifrå-gasätta och pröva den.

Den kinesiska regeringen är nu i full färd med att bygga ett omfattande “socialt kreditsy-stem” som ska poängsätta hur pålitlig varje medborgare är. Det förekommer i media uppgif-ter om att varenda person i Kina redan 2020 kommer att vara en del av en nationell databas som samlar information från flera olika håll och värdesätter individens pålitlighet.

Jag vågar förutspå att systemet kommer att bli Kinas och den kinesiska kulturens död inom överskådlig framtid. Skälet är enkelt. Den som vet att hon är övervakad kommer alltid att agera på det sätt som förväntas och aldrig våga tänka utanför ramarna. Därför kommer Ki-nas innovationsklimat snabbt att försämras. Inga nya tankar kommer att tänkas – oavsett hur duktiga deras barn är i skolan. Alla kommer att i än högre grad än idag anpassa sitt be-teende, sina tankar, sina yttranden så att det passar partiet. Individualism och genialitet kommer att försvinna, liksom framstegen. Kina har påbörjat ett utdraget och plågsamt kol-lektivt självmord.

Såsom Edward Snowdens avslöjanden visade, så är Kina knappast ensamt om att vilja kon-trollera sina och andras medborgare. USA och dess storföretag ligger inte långt därefter, även om det inte är lika uttalat som i Kina. Skälet till att det talas mindre om USA i detta sammanhang beror sannolikt på USAs tradition av att bejaka individualism. I Kina är männi-skor vana att vara övervakade och därför kan systemet med ett socialt kreditsystem införas i Kina betydligt smidigare än i USA, där systemet sannolikt måste smygas in. Jag är dock över-tygad om att amerikanska medborgare snart är lika illa ute som de kinesiska, och min pro-gnos är därför att USA är nästa imperium att falla, liksom Ryssland och alla andra länder som bevakar sina invånare för mycket.

Men som bekant är inte heller vi européer immuna mot trångsynta tankar och påstådda behov av ökad övervakning. Även hos oss finns det en förment saknad hos polis och bevak-ningsföretag av kamerabevakning, telefonavlyssning etc. med argumentet att ökad bevak-ning behövs för hindra brott, spela på lika villkor som kriminella ligor och öka medborgarnas trygghet. Problemet är emellertid att om ingen någonsin säger stopp kommer det påstådda behovet av ökad övervakning aldrig att minska utan stadigt öka tills att du inte ens kan få slippa kamerorna på din egen toalett eller i ditt eget kök.

Jag förnekar inte att exempelvis kameraövervakning ibland kan vara effektiv, exempelvis för övervakning av parkeringsplatser. Men rent generellt har i vart fall jag sett påfallande få studier som entydigt påvisar minskad brottslighet på grund av ökad kameraövervakning. Och kan vi inte visa på positiva effekter är min stilla undran varför vi i så fall stillatigande ser på och låter polis, trygghetsnarkomaner och allmän populism styra agendan i dessa frågor?

9/11 utlöste en lavin av övervakningsåtgärder, men ändå dödas 10-tals ibland 100-tals människor i masskjutningar varje år av interna galningar och olyckliga människor med till-gång till vapen i USA. Vad är då ”kriget mot terrorismen” värt? Vad har vi vunnit utom ett samhälle där allt färre vågar gå utanför ramen?

Men den viktigaste frågan av alla är ändå denna; –Vad gör den ökade övervakningen med vårt samhälle och oss som människor?

När jag i diskussioner med andra människor, såväl kollegor som icke-jurister, påstår att övervakningssamhället blir döden för vår civilisation som vi känner den, får jag oftast helt oförstående reaktioner enligt ”rent-mjöl-i-påsen”-argumentet (ÖVERVAKNING OCH INTEGRI-TET, Wilhelm Agrell m fl. Carlsson Bokförlag); ”Den som har rent mjöl i påsen har inte något att dölja och därför är det inga problem att bli avlyssnad, filmad, registrerad”.

Det dessa människor inte förstår är att rent-mjöl-i-påsen-argumentet innebär en omvänd bevisbörda, där jag för att bevisa min oskuld måste acceptera att bli övervakad som om jag var misstänkt för terror och mord. I köket, på festen, i sovrummet, på toaletten. Säger jag nej har jag ju automatiskt något att dölja. Winston Smiths tillvaro i George Orwells roman 1984 ter sig plötsligt kusligt verklig.

Vilken människa vågar i ett sådant samhälle tänka tankar som går utanför ramarna? Vilken individualism och genialitet tror vi kan frodas i ett sådant samhälle? Vilka framsteg bedömer vi är möjliga i ett totalitärt samhälle där alla tvingas tänka samma sak och där forskningen ska styras av makthavarna? Där vi stängs in av murar och tankeramar? Där inget utbyte mel-lan människor får ske?

Vill vi inte att Sverige och Europa ska falla som många andra länder och imperier fallit och kommer att falla bör vi därför släppa på vår ständiga längtan efter trygghet och hålla våra gränser och tankar öppna.

Öppenhet och tankar utanför ramen skapar storhet. Inte livrem med hängslen, murar, ka-meror och telefonavlyssning.

Så vad kan vi advokater göra? Vi kan protestera mycket högre än vad vi gör idag. I fikarum-met. På festen. I media. Vi har en roll och den är inte att stryka makthavarna medhårs.

Väldigt få av oss betraktar sig som annat än födda av naturen fria. Det är ett i verklig mening sant värde att kämpa för.