När en arbetsgivare ska säga upp en anställd på grund av arbetsbrist, är det oerhört viktigt att det först sker en ordentlig omplaceringsutredning. Detta fick en arbetsgivare nyligen erfara i Arbetsdomstolen.
Bakgrunden är följande. En arbetsgivare, Bolaget A, och dess anställde, Bagaren B, hamnade i en tvist rörande om det fanns saklig grund för A:s uppsägning av B på grund av arbetsbrist.
A drev en anläggning med bland annat restaurang och bageri. Emellertid beslutade A att lägga ned bageriverksamheten på grund av bristande lönsamhet och sade därför upp B. Denne hävdade emellertid dels att uppsägningen gjordes av personliga skäl och ej var sakligt grundad, dels att bolaget inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet.

Enligt 7 § Lagen om anställningsskydd, LAS, ska en uppsägning från arbetsgivaren vara sakligt grundad. Sådan saklig grund kan antingen vara grundad på arbetsbrist eller på personliga skäl såsom misskötsamhet, sjukdom etc. Grunderna kan inte blandas samman, även om det i de fall det föreligger arbetsbrist i och för sig inte har betydelse att arbetsgivaren också ansett att det förelegat personliga skäl.
Generellt gäller att arbetsbrist godtas som saklig grund för uppsägning eftersom det inte kan krävas att en arbetsgivare ska hålla igång en verksamhet bara för att tillgodose arbetstagarnas anställningsskydd. Arbetsgivaren kan alltså besluta att lägga ned sig verksamhet på grund av ny verksamhetsinriktning, bristande lönsamhet eller annan orsak oavsett att verksamheten i sig har hur mycket arbete som helst. Att vara arbetsgivare är inte samma sak som att driva en social verksamhet av ideella skäl.

I målet ansågs det styrkt att A verkligen hade lagt ned bageriverksamheten och att det sålunda förelåg arbetsbrist. Problemet var emellertid att A dessutom drev restaurangverksamhet och att A trots detta inte gjort någon omplaceringsutredning inför uppsägningen av B. Visserligen påstod A att bolaget gett B ett erbjudande som denne tackat nej till, men detta var enligt Arbetsdomstolen inte tillräckligt för att A skulle anses ha bevisat en omplaceringsutredning. Uppsägningen ogillades följaktligen eftersom A inte visat att saklig grund för uppsägningen förelåg. B tillerkändes skadestånd.

Rättsfallet visar hur viktigt det är att ta omplaceringsutredningen på allvar. Min bedömning är nämligen att om bara A gjort en skriftlig omplaceringsutredning som kunnat redovisas för Arbetsdomstolen, och som borde ha redovisats för B en tid innan uppsägningen skedde, så hade saklig grund ansetts föreligga och inget skadestånd hade i så fall utgått.
Arbetsdomstolen, dom nr B 76/18, mål nr B 133/17