Inledning

Genom strandskyddsreglerna är det möjligt för allmänheten att få tillgång till strandområden i Sverige för rekreation och friluftsliv. För ägare eller spekulant av fastighet lokaliserad inom strandskydds-område kan dock strandskyddsreglerna innebära en osäkerhet gällande reglernas omfattning och vilka åtgärder som får utföras inom fastigheten.

Eftersom det saknas regler om preskription för överträdelser av strandskyddsreglerna (dvs. något förenklat kan sägas att åtgärder utförda efter år 1975 saknar bortre tidsgräns för när myndigheter kan ingripa och kräva rättelse) finns goda skäl för både ägare och potentiell köpare av fastighet att ha viss kännedom om strandskyddsreglerna.

Allmänt om strandskyddsreglerna

Strandskyddsreglerna har två syften: dels att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och dels att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet i land samt i vattnet. Som utgångspunkt gäller strandskyddet i hela Sverige, både i tätort och glesbygd, vid havet samt vid insjöar och vattendrag upp till 100 meter från strandlinjen både på land och ut i vattnet. Område som omfattas av strandskyddsreglerna kallas strandskyddsområde.

Inom strandskyddsområde råder generellt förbud mot att uppföra ny byggnation eller ändra befintlig byggnation (t.ex. uppförande av attefallshus eller förråd men också inte obetydliga tillbyggnationer) och mot att anordna anläggningar eller andra anordningar (t.ex. fasta och flytande bryggor, trä- samt bryggdäck, bastuflotte eller sjöbod). Även förberedelsearbeten inför utförande av åtgärder såsom trädfällning, grävning, eller sprängning kan vara förbjudna inom strandskyddsområde.

Det är också förbjudet att inom strandskyddsområde utvidga hemfridszonen (dvs. det privata område dit allmänheten inte ska ha tillträde) runt bostadshus genom att sprida ut anläggningar, anordningar eller annan egendom (t.ex. trädgårdsmöbler, grill- och lekplatser eller sätta upp staket utanför hemfridszonen m.m.) i syfte att skapa en avhållande effekt mot allmänheten (dvs. ge intrycket av att fastigheten är mer privatiserad än vad den faktiskt är och hindra utövandet av allemansrätten).

Strandskyddsdispens, intresseavvägning och tomtplatsavgränsning

Även om det råder ett generellt förbud mot att vidta åtgärder inom strandskyddsområde finns det möjlighet att ansöka om dispens från strandskyddet. För att en ansökan om strandskyddsdispens ska beviljas krävs särskilda skäl. Endast de särskilda skälen som anges i lagstiftningen får åberopas och det är sökanden som ansvarar för att redovisa varför särskilda skäl föreligger i en ansökan (se 7 kap. 18 c § miljöbalken).

Som en del av prövningen om särskilda skäl för strandskyddsdispens föreligger ska bl.a. en intresseavvägning utföras. Med intresseavvägning menas att en proportionalitetsbedömning ska göras mellan enskilds rätt att få använda område på sin fastighet för viss åtgärd i förhållande till det allmänna intresset, som är mycket starkt, i form av att bevara och upprätthålla strandskyddet.

Bedöms det föreligga förutsättningar för att bevilja strandskyddsdispens ska det i beslutet om strandskyddsdispens bl.a. göras tomtplatsavgränsning på karta. Inom det område som framgår av tomtplatsavgränsning kan fastighetsägaren hävda privat zon dit allmänheten inte har tillträde (ungefär som en beslutad hemfridszon).

Område som (lagligen) tagits i anspråk och som inte påverkar strandskyddet

En av de vanligare grunderna för strandskyddsdispens avser situationen där sökanden lagligen tagit ett strandområde i anspråk och ianspråktagandet saknar betydelse för strandskyddets syften (t.ex. den allemansrättsliga tillgången till området). Dispensgrunden kan tillämpas i situationer där sökanden t.ex. önskar göra tillbyggnation av byggnad, uppföra ny byggnad i direkt anslutning till bostadsbyggnad eller ersätta en nyligen riven byggnad med ny byggnad.

För att ett område ska bedömas ha tagits lagligen i anspråk ska det antingen finnas en tomtsplatsavgränsning (se ovan) eller genom att en etablerad hemfridszon fastställs (dvs. vad som kan bedömas vara privat zon runt bostadsbyggnad dit allmänheten inte har tillträde). Vad som utgör hemfridszon och dess omfattning är en bedömning som får göras från fall till fall med hänsyn till omständigheterna i det enskilda ärendet.

För tydlighetens skull är det inte möjligt att tillämpa dispensgrunden genom att t.ex. sprida ut lös egendom runt bostadsbyggnad i syfte att utvidga hemfridszonen och ge intrycket av att området är privatiserat, för att sedan inkomma med en ansökan om strandskyddsdispens under påstående att området lagligen tagits i anspråk (tvärtom kan ett sådant agerande i stället påkalla tillsynsåtgärder från myndigheterna).

Anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet

En annan vanligt förekommande dispensgrund är att sökanden önskar anordna en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (exempelvis en brygga eller ett båthus). För att kunna tillämpa dispensgrunden är det inte tillräckligt att sökanden endast uppger att anläggningen för sin funktion måste ligga vid vattnet, sökanden måste också redogöra för varför behovet av anläggningen inte kan tillgodoses utanför sin egen fastighet.

Det innebär att sökanden i möjligaste mån ska presentera någon form av redogörelse för varför det saknats möjlighet att använda befintliga anläggningar gemensamt eller varför tilltänkt anläggning inte kan lokaliseras till annan plats utan att det medför orimliga kostnader, tidsförluster eller andra olägenheter.

Det finns flertalet avgöranden gällande tillämpandet av dispens-grunden. I ett avgörande ansökte en ägare till fritidsfastighet (som var lokaliserad på en ö vilket saknade färjeförbindelse under vinterhalvåret) om strandskyddsdispens för anläggande av egen brygga i syfte att få året runt tillgång till fastigheten, men fick avslag på ansökan med motiveringen att sökanden inte redogjort tillräckligt för varför inte andra bryggor på ön kunnat användas (t.ex. genom överenskommelse eller avtal med andra bryggägare).

Överklagande av beslut om att neka eller upphäva strandskyddsdispens

En ansökan om strandskyddsdispens prövas som utgångspunkt av kommunen. Om strandskyddsdispens beviljas ska beslutet överlämnas till länsstyrelsen för överprövning. Vid överprövningen ska länsstyrelsen bl.a. pröva om det funnits förutsättningar för att bevilja strandskyddsdispens.

Bedömer länsstyrelsen vid sin överprövning att det inte funnits förutsättningar att meddela strandskyddsdispens ska beslutet upphävas. Ett beslut om att upphäva strandskyddsdispens kan överklagas till mark- och miljödomstolen. Om mark- och miljödomstolen meddelar avslag på överklagandet finns möjlighet att överklaga till Mark- och miljööverdomstolen (vilket kräver prövningstillstånd).

Kontakt vid frågor om strandskyddsreglerna

Har du några frågor om strandskyddsreglerna (t.ex. inför upprättande av ansökan om strandskyddsdispens, bemötande av föreläggande från myndigheter eller överklagande av beslut att avslå ansökan eller upphäva beviljad strandskyddsdispens) alternativt om du har andra frågor inom fastighets- och miljörätten är du välkommen att kontakta undertecknad.

(Vänligen notera att artikeln endast är en generell redogörelse och tolkning av strandskyddsreglerna ur författarens synvinkel och ska inte ses som bindande juridisk rådgivning i det enskilda ärendet.)